Etiopien har stora arealer odlingsbar mark, ett överflöd av arbetskraft, ett ganska gynnsamt klimat och goda bevattningsmöjligheter, men är ändå ett av jordens fattigaste länder. Kaffe har länge varit den klart viktigaste exportvaran och landets ekonomi har därmed påverkats kraftigt av sjunkande kaffepriser. Som svar på detta har den etiopiska regeringen ett ekonomiskt handlingsprogram som syftar till en ökad odling av avsalugrödor som kan bredda utrikeshandeln. Detta innebär också en övergång från ett traditionellt jordbruk med stora inslag av självhushåll till ett som är betydligt mer marknadsinriktat.
Trots ganska omfattande statliga satsningar är exporten av till exempel grönsaker förvånansvärt blygsam. Jema Haji, från SLU i Uppsala och Haramaya University i Etiopien, lyfter i sitt doktorsarbete fram flaskhalsarna, dvs de led i produktionskedjan där effektiviteten är sämst. Studierna tyder på att det finns utrymme för betydande produktionsökningar, även med dagens nivåer på teknik och insatsmedel.
Stärka böndernas position
En jämförelse av traditionella småbruk och småbruk inriktade på kommersiell odling av grönsaker visade att den ekonomiska effektiviteten var sämre hos de senare. De marknadsinriktade företagens dåliga effektivitet hängde samman med bristen på kredit- och lånemöjligheter, stor konsumtion och stora familjer. Effektiviteten i det traditionella jordbruket hämmades av allmän resursbrist, för stora utgifter, alltför många grödor och småskalighet.
En betydande del av de vinster som skapas i handeln med grönsaker hamnar hos uppköparna. Dessa kan utnyttja så kallad marknadsmakt, dels för att de har bättre information om hur marknaden fungerar, dels för att de köper upp färskvaror med kort hållbarhet. Många gånger bryts även ekonomiska överenskommelser med lantbrukare med hänvisning till bl a sjunkande världsmarknadspriser.
För att stärka den etiopiska grönsaksbranschen bör de politiska beslutsfattarna, enligt Jema Haji, fokusera på de samhälleliga förutsättningarna. Det handlar om möjligheterna att bygga upp eget kapital, om kreditmöjligheter och om att minska informationsgapet mellan odlare och uppköpare. Det behövs rådgivning om odling och handel, men också om hushållsekonomi och familjeplanering.