I debatten om den biologiska mångfalden i Sveriges skogar har fokus ofta legat på sällsynta arter, medan de vanligt förekommande fått mindre uppmärksamhet. Växtekologen Johan Bergstedt som nyligen disputerade vid Linköpings universitet har funnit att vanliga arter som blåbär antagligen har en mycket större betydelse för mångfalden än andra mer sällsynta arter. Detta eftersom många andra växter och djur är beroende av de vanliga arterna. Förändringar i deras utbredning får därför större konsekvenser än om någon enstaka, sällsynt art försvinner.
I sin avhandling visar Johan Bergstedt att blåbär är den allmänt förekommande art som minskar mest när avverkningen ökar. Exempel på växter som i stället gynnas av avverkning är gräsarten kruståtel och mjölkört (rallarros), men för att de ska öka i utbredning krävs en avverkning på mer än 75 procent av den stående volymen träd.
Många vanliga arter är relativt okänsliga för avverkning, däribland lingon, ljung och odon. En förklaring till det kan vara att de nordliga barrskogarna är ett dynamiskt system, där arter med livscykler anpassade till olika störningar kunnat breda ut sig. Däremot tycks lingon liksom kråkbär, klotstarr, väggmossa och en art av levermossa påverkas negativt av den markberedning som görs före återplantering. Björnmossor - en grupp som innehåller så kallade pionjärarter - är den enda grupp i denna studie som tydligt ökar vid markberedning.