E
rland Ullstad var stadsarkitekt i Växjö kommun mellan 1989 och 2004. Numera leder han det spännande projektet Välle Broar där Europas högsta trähus byggs.
Vilka problem ser du i stadsutvecklingen idag?
– Problemet med stadsutvecklingen är att vi ser problemen rätt väl, men inte agerar tillräckligt kraftfullt eller möter de krafter som motverkar en hållbar utveckling.
– Vi glesar ut och funktionsuppdelar, vi försummar de gemensamma ytorna och låser planerna så att anpassning och förnyelse försvåras.
Vad önskar du dig i framtiden?
– Att vi går över från kortsiktig projektplanering till långsiktig hållbarhetsplanering.
Det gemensamma är stadens själ, det är en öppen spelplan som tillåter att vi gör olika saker.
– Det har länge funnits lite förståelse för det klassiska torget. I stället har vi spritt ut och isolerat oss. Men nu handlar det om att binda samman och skapa en tät och mångfunktionell stad. Tät betyder inte hårdexploaterat utan att det är närhet mellan olika funktioner, till vardagens utbud, mellan hus och grönska, gångvägarnas korsningar. I äldre kvartersstäder hade man en ”maskvidd” på kanske 150 meter mellan förbindelserna. Numera kan det vara 1,5 kilometer mellan gångtunnlarna. Det är jobbigt och otryggt för en liten unge eller den ensamme nattvandraren att gå i en sådan miljö.
– Äldre kvartersstruktur passar för förändring. I förorten ryms inte villor och hyreshus i samma mönster, och snäva planbestämmelser förbjuder blandning. Förorten blir förstelnad, jag skulle önska mig en större mångfald!
Vilken forskning behövs?
– Vi har redan mycket kunskap. För att det ska bli bättre måste vi reflektera kring det vi planerat och byggt. Alnarp är ett positivt undantag; där växer kunskapen om det grönas betydelse och hur goda grönytor kan formas. Vi behöver veta mer om de processer som utvecklar kvalitet och om de processer som reducerar kvalitet.
Arkitekten Anna-Johanna Klasander på White arkitekter AB skulle gärna se mer ”research by design”. – För att kunna göra fler experiment inom stora stadsbyggnadsprojekt krävs speciell finansering av forskning, säger hon. Foto: Charlotte Askari
Anna-Johanna Klasander, arkitekt
Anna-Johanna Klasander är en av Göteborgs dryga kvarts miljon invånare. Hon disputerade på Chalmers 2004. I sin avhandling om förändringar i bebyggelsemönster under efterkrigstiden studerade hon bland annat hur människor orienterar sig fram i förorternas miljonprogram, där gatorna saknas. Hon har arbetat några år som planerare inom Göteborgs kommun, och nu är hon arkitekt hos White arkitekter AB.
Vilka problem ser du i stadsutvecklingen idag?
– De rent fysiska problemen är att vi fortsätter att bygga enklaver. En stor del av stadens utväxt består av isolerade öar.
– Stadsplaneringen är till stora delar kvar i modernismens grepp med dess funktionsseparering. Inte för att vi vill det, utan för att vi inte kommer på hur vi tar oss ur det.
Växjö - Europas grönaste stad
Växjö kallar sig Europas grönaste stad, småstadsidyll, nöjesmetropol, universitetsstad, skolstad, residensstad, stiftsstad och före detta garnisonsstad med runt 80 000 invånare. Ungefär 7 000 företag finns i kommunen. Några tillverkar glas, men ännu fler är engagerade inom skogsoch träindustrin.
På www.vallebroar finns information om projektet Välle Broar, ”den moderna trästaden”, som binder samman förort och centrum.
Vad önskar du dig i framtiden?
– Det är nödvändigt att bygga en sammanhängande och mer blandad stad. Den största utmaningen idag är ökad segregation.
– Det är viktigt med kontaktytor mellan olika människor, så att alla får en naturlig del i samhället. Integration är inget abstrakt, påpekar hon. Vi pratar om städer där man helt konkret ger förutsättningar för våra vägar att mötas. Utan vardagligt utbyte har vi ingen integration.
– Tätare städer är på modet. Men det måste vara både funktionellt och socialt tätt. Vi kan inte bara stapla bostäder och kontor på varandra, utan även ge plats för rekreation och livsmiljö för alla olika åldrar, med bollplaner, lugna parker, handel och service. Tät stenstad målas ibland upp som det enda utvecklingsalternativet, men det är inte hållbart. Stadsutvecklingen måste kunna möta en mångfald av önskemål om livsmiljöer.
– Även markbostäder kan byggas med stadsmässiga kvaliteter, men det är viktigt att bygga längs trafikstråken och inte planlöst slänga ut villaområden här och där. Jag ser helst en stadsutveckling som gör invånarna mindre bilberoende. Det är bra för alla om fler kan ta sig fram med kollektivtrafik, till fots eller med cykel.
Vilken forskning behövs?
– Jag vet att det finns väldigt mycket forskning som skulle kunna göras nyttig, men det måste bli en bättre kontaktyta mellan forskning och praktiker.
– Forskning som jag blivit inspirerad av är space syntax, till exempel gruppen runt Lars Marcus som undersöker rumsliga förutsättningar för samhällsutveckling. Där finns en bra metod- och begreppsutveckling som är nödvändig inom arkitekturforskningen.
– Nya typer av stadsmiljöer är svårare att beskriva och undersöka än äldre kvartersstäder. Här vore det bra att se forskningen vidareutvecklas.
– Folkhälsoinstitutet har presenterat projekt som visar att människor uträttar fler ärenden till fots och per cykel där det finns sammanhängande och attraktiva stråk. Det är jättebra att utgå från vardagslivets villkor.
Anders Rubin, kommunalråd
Anders Rubin är från början ekonom med kommunal inriktning. Idag är han kommunalråd i Malmö med ansvar för boende- och stadsmiljö.
Vilka problem ser du i stadsutvecklingen idag?
– Problem med stadsutvecklingen? Det är ju hur brett som helst och kan röra både den fysiska och sociala utvecklingen. Ett stort problem är den fortgående polariseringen. I storstäderna ser vi en bebyggelsefördelning och allmän samhällsutveckling med ökade klyftor.
– Ingenstans hittar man en sådan spännvidd som i Malmö. Även i välmående stadsdelar bor människor med annan etnisk bakgrund. Här finns världen, med pakistanier och irakier, men framförallt är Malmö Sveriges mest europeiserade stad. Danskar, polacker och tyskar flyttar hit.
– Bostadsmarknaden är som en stor gryta. Mellan 20 000 och 25 000 människor flyttar in i stan varje år, och nästan lika många flyttar ut, och det blir problematiskt. När det hälls i mera vatten i grytan, trillar en del ur. De som har de största behoven får problem, som vi inte kan lösa genom en individuell stödpolitik och selektiv bostadspolitik.
– Nybildade familjer har normalt sett svårt att hitta ett familjeanpassat boende till rätt pris i Malmö. Många flyttar därför flyttar ut i villaförorter. Men nu i lågkonjunkturen har de inte råd, utan stannar kvar i sina lägenheter. Det här spär på trångboddhet och social utslagning.
– Ett jätteproblem är bostadsbrist med tillhörande trångboddhet. Vi växer med två procent varje år, under 2008 var det 5 700 personer. Samtidigt rasar bostadsproduktionen här som på andra håll.
Vad önskar du dig i framtiden?
– Jag tror inte att det går att förena våra värden på bostadsmarknaden i tron att marknaden ska lösa problemen. Det behövs en snabbfotad statlig politik. Till exempel skulle staten kunna finansiera studentbostäder, det borde vara riskfritt rent marknadsekonomiskt.
– När det gäller 1960-talets miljonprogram är det inte den fysiska ombyggnaden som är problemet. Här har vi en stor genomströmning. Vi måste göra något viktigt och knäcka de strukturer som finns och få bort sådana isoleringseffekter som finns inom delar av till exempel Rosengård.
– Ett ganska ljust exempel är Augustenborg. Området är byggt före miljonprogrammet och har många smålägenheter. Här har det byggts dagvattenkanaler och dammar som gjort området betydligt trivsammare och mer miljöinriktat. Det här har nu blivit ett stabilare område, som till och med lockar internationella studiebesökare.
– Västra hamnen med Bo01området är också populärt. Malmö behövde förnya bilden av sig själv som en gammal industristad. Vilken forskning behövs?
– När man kikar tillbaka på utvecklingsinsatser kan man ibland uppleva att en del varit utan stöd i verifierad erfarenhet. Jag skulle önska att vetenskapen inte bara var med i det utvärderande stadiet, utan redan när man formulerar problemen. Och det vore bra om det fanns en mer tvärvetenskaplig helhet.
Tillåtlighet i Malmö
I Malmö bor cirka 280 000 människor. Nästan en tredjedel kommer från utlandet, och danskarna är nu den största gruppen med 9 000 personer. Om Turning Torso säger kommunalrådet Anders Rubin: – Det är Sveriges största konstverk att bo i. Det är av väldigt stor betydelse för Malmö. Egentligen är det ett vansinnigt bygge, men det visar att det hos malmöiter har vuxit fram en tillåtlighet.
Malmö tilldelades Sveriges Arkitekters Planpris 2008 ”för sin utveckling av strategin att använda det offentliga rummet för att stödja stadens utveckling. Arbetet pekar på de offentliga rummens betydelse för social mångfald, innovationskultur, attraktivitet och en långsiktigt hållbar stadsutveckling i en kunskapsekonomi.”står det bland annat i motiveringen.