Ekonomerna har länge visat hur markens värde ökar i kärnan då städerna växer. Ju större stad, desto attraktivare blir centrum att etablera sig i, inte minst för den växande kultur- it- och tjänsteindustrin som behöver tillgänglighet.
Sociologerna har pekat på nya urbana livsstilar som attraherar allt fler. Det tar sig uttryck i kaféliv, evenemangskulturer och ”compact living”. Internet har säkert del i vurmen för urbana mötesplatser och social integration. Alltfler människor vill bo centralt, ”där det händer”, vilket har skapat bostadsbrist och skenande lägenhetspriser i centrala lägen. Även ekologerna erkänner numera den täta staden. Förtätningen sparar värdefull natur, skog och jordbruksmark, och den leder till minskat transportbehov och därmed mindre utsläpp. När energi- och bränslekostnader ökar kommer det också att bli billigare att bo tätt, vilket på ett konkret sätt kopplar ihop ekonomi, sociologi och ekologi. Frågan är således inte OM våra storstäder ska förtätas utan HUR.
Ohållbar utglesning
Det som vi kallar Urban Sprawl innebär utglesning genom utbredning. Det finns idag en stor mängd internationell forskning som visar hur ohållbar urban sprawl är, till exempel eftersom den påverkar vårt beroende av bilen. Det som är mindre studerat är den pågående förtätningen. Men det finns objekt att studera: I Stockholm har vi till exempel under det senaste decenniet sett Hammarby sjöstad, Liljeholmen, och Lindhagen växa fram på gamla industriområden.
I en utredning som jag genomfört med Stadsbyggnadskontoret konstaterar vi att förorter från 1940-talet som Björkhagen och Rågsved kan fördubbla sin täthet och fortfarande vara hälften så täta som innerstaden, att det finns plats att rymma stadens tillväxt för de närmaste 100 åren bara inom tunnelbanans förorter. Tillgången till grönområden kan bibehållas, eller till och med förbättras, marknadsområden och social integration kan främjas genom att bygga ihop separerade stadsdelsenklaver.
Denna kontradiktoriska utmaning skulle kunna benämnas compact sprawl (”kompakt utglesning”). I min avhandling med samma namn utvecklar jag begreppet ”Kompakthet” (”compactness”) som ett mått på en stadsmiljö som är både tät och grön; ”grön” i betydelsen ett högkvalitativt tillgängligt offentligt stadsrum bestående av parker och natur men som också kan vara torg, kajer och lekplatser. I mina analyser av Stockholm kan jag konstatera att miljöer som är kompakta, i bemärkelsen både täta och gröna, har högre fastighetsvärden, bättre hälsotal, större blandning av boyta och lokalyta, och ett högre exploateringstryck. Det verkar således som om parker tillsammans med hög täthet är en nyckel till den i planeringssammanhang så eftertraktade blandstaden.
Författare
:
Alexander Ståhle
är landskapsarkitekt MSA, teknologie doktor i stadsbyggnad vid KTH och vd i konsultföretaget Spacescape.
Litteratur:
Ståhle, Alexander: Mer park i tätare stad: Teoretiska och empiriska undersökningar av stadsplaneringens mått på friytetillgång. Licentiatavhandling, KTH 2005. Ståhle, Alexander: Compact Sprawl: Exploring Public Open Space and Contradictions in Urban Density. Doktorsavhandling, KTH 2008.
I februari 2009 kom tidskriften Science ut med ett specialnummer om den accelererande urbaniseringen, och dess konsekvenser för miljö, hälsa och geografi (www.sciencemag.org/cities). Här finns en artikel av den engelske stadsmorfologen Michael Batty som pekar på behovet av forskning om stadens form.