I Sverige och Skandinavien har vi under de senaste decennierna sett stora satsningar på gågator, gallerior, stadsfestivaler och uteserveringar. Staden har också i allt högre grad blivit en plats där människor uppehåller sig i sin vardag. Samtidigt ser vi en trend där handeln förskjuts från bostadsområden mot allt större externa köpcentrum och handelsområden. Avståndet till närmaste affär växer för de flesta människor. I de centrala delarna av större städer har handeln allt mer kommit att samlas inom ramen för vissa stråk eller områden som gågatan och ”köpcity”. I den större skalan ser vi hur butiker samlas till allt större och samtidigt färre territorier. I den mindre ser vi en specialisering inom ramen för dessa territorier, då uteserveringar och designbutiker bildar kluster och börjar etablera sina egna speciella platser i staden.
Gågator med ankare
Gågatan, som under 1960-talet snarast var en transportfrågelösning eller en miljöstrategi, blev från slutet av 1990-talet alltmer en kommersiell strategi och ett sätt att söka attrahera fler människor till staden. Gågatan blev ett sätt att skapa attraktivitet, och den bidrog till ett urbant stadsliv som kompletterade och utgjorde ett alternativ till de nya externa etableringarna i städernas ytterkanter.
Ett gott exempel på gågatans expansion och ökade betydelse finner vi i Malmö. Malmös gågata etablerades 1978 och har sedan dess successivt byggts ut till ett sammanhängande gågatuområde. I takt med denna utbyggnad tycks emellertid gågatan allt mer utvecklas till ett monofunktionellt område, en stadstyp för handel och konsumtion. Samtidigt som antalet bostäder (och andra verksamheter än handel) har minskat inom gågatans område, har butiker i de omgivande centrala kvarteren ofta fått det svårare. Gågatuområdet har skapat en ny rumslig kategori som sammanfaller med vissa delar av stadskärnan, men inte med andra. Gågatuområdet har i sin rumsliga logik också allt mer kommit att likna ett köpcentrum i den meningen att den byggts upp som ett cirkulationsstråk med ”ankare” i form av exempelvis tågstationer, parkeringshus och gallerior i de olika ändarna. Denna utveckling kan beskrivas som en territorialisering, eftersom gränsen mellan gågatuområdet och den omgivande centrala staden har stärkts. Gågatan blir ett allt tydligare område i staden, vilket kännetecknas av en specifik användning och en särskild utformning. Gågatans stadsrum har fått en ökad och relativt uniform möblering, större tillgänglighet och ensidigare användning.
Staden är ett rytmlandskap
Vid sidan av det offentliga rummets territorialisering, har vi dessutom en annan tendens som inbegriper handeln, nämligen synkroniseringen av stadens liv. Det handlar då inte bara om att samla och likrikta användningar i rummet, det vill säga om att kolonisera platser med handel, utan också om att kolonisera vissa specifika tidpunkter och rytmer. Staden kan beskrivas som ett rytmlandskap. Den kan vara intensiv och hektisk vid ett tillfälle, men folktom och ödslig vid ett annat. Något som i hög grad bidrar till dessa rytmer är butiker och handel. Det ligger en periodicitet i handelns praktiker och regleringar. Köpenskapen styrs av öppettider, väderlek, säsong, helger och tid på dygnet. Den tenderar också att särskilt koncentrera sig till slutet av veckan, storhelger, löneveckor och slutet av året (julhandeln och den efterföljande rean).
Under mitten av 1900-talet var vardagens rytmer relativt likriktade för det stora flertalet. Handelns öppettider var reglerad, och arbetstid och semestrar var ganska likartade för stora befolkningsgrupper. I takt med att samhälle och arbetsgivare släppt allt fler tidskontrollerande funktioner, har det emellertid skapats utrymme för nya krafter att försöka gå in och påverka tidsplanering och schemaläggning av stadens liv. Inte minst tycks handeln här ha blivit en viktig faktor.
Nya handels- och centrumföreningar synkroniserar handeln, så att öppettider, jippon, festivaler, och annonskampanjer sammanfaller i staden. Om vi studerar dessa tendenser närmare, ser vi att det finns ett flertal olika sätt på vilket handeln synkroniserar stadslivet. Till exempel tänker jag då på hur handeln synkroniseras med rytmer som sätts av olika handelsorganisationer, av viktiga flöden och pendlingsmönster, av kulturella högtider och säsonger, av kroppsliga funktioner som hunger och törst, av offentliga verksamheter samt av olika sociala grupper. I Malmö har dessa olika synkroniseringar intensifierats under ett par decennier. De nya etableringarna har nästan alltid fokuserat sig kring viktiga regionala transportnoder. Malmö har under sista decenniet också fått stärkta handelsorganisationer, upplevelsecentrum, allt populärare festivaler, fler jippon och en ökad handel, till exempel på bibliotek, museer och järnvägsstationer. Kort och gott: Malmös handel tycks i allt högre grad vara med och styra stadens rytmer.
Intensivare synkronisering
Synkronisering är i sig visserligen inget nytt fenomen. Handeln har alltid anpassat sig efter människors rörelse och lagt sig kring infartsvägar eller på centrala torg. Det nya är den skalnivå, den intensitet och effektivitet med vilket detta sker, och har skett under det senaste decenniet. Trots att planeringen i dag ofta har en ambition som går i riktning mot en hållbar stadsutveckling och större mångfald i staden, pekar handelns utveckling mot strukturella förändringar som leder till ökad homogenisering av både rumsliga och tidsliga aspekter av stadslivet. Dessa homogeniseringar uppstår delvis som en konsekvens av enskilda och isolerade insatser, då små föreningar och butiker eller större butikskedjor organiserar och förbättrar sin verksamhet. De sammanlagda effekterna kan emellertid bli stora.
Urban-net Replais
Olika typer av konsumtionsmiljöer har klarat sig olika bra i den senaste tidens samhällsutveckling. En hållbar utveckling innebär att det måste få finnas en blandning av olika slags konsumtionsmiljöer i en region. Hur hanterar man detta från planeringens håll, och hur förändrar handeln våra städer? Under 2009 startar Urban-net projektet Replacis – Retail Planning for Cities Sustainability som bland annat kommer att studera just detta. Projektet drivs i samarbete mellan Portugal (Lissabon & Oporto University), Frankrike (Angers University), Turkiet (Bilkent University) och Sverige (Malmö University). Projektets syfte är att undersöka hur olika konsumtionsmiljöer påverkar stadsutvecklingen, samt hur planeringen hanterar detta i de olika länderna. Projektet stöds av Formas och leds av professor Teresa Barata Salgueiro på Lissabon Universitet. Från Sverige deltar Mattias Kärrholm och docent Katarina Nylund, från Urbana Studier, Malmö högskola.
Författare
:
Mattias Kärrholm
är docent i arkitektur samt lektor vid Urbana Studier på Malmö Högskola.