”Icke-kemisk kontroll av magtarmparasiter (nematoder) hos får genom kontrollerad frisläppning av den antiparasitära svampen Duddingtonia flagrans”
Katarina Gustafsson (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Statens Veterinirärmedecinska Anstalt (c/o Gunilla Lindgren, VIP, 751 89 Uppsala).
Betesburna rundmaskar orsakar sällan klinisk sjukdom inom lammnäringen. Stora magmasken (Haemonchus contortus) intar dock en särställning bland parasiter. Den orsakar akut blodbrist hos fåren, vilket kan leda till plötsliga dödsfall. Som vanligt drabbas framför allt lammen, men även vuxna djur kan dö. Vid lägre infektionsgrader kan fåren i stället visa diffusa symtom som dålig aptit, nedsatt tillväxt och försämrad mjölkproduktion.
Behovet av effektiv bekämpningsstrategi av denna parasit är stor. Många gårdar drabbas både hårt och ofta. Utebliven effekt vid avmaskning kan bero på felaktig behandling eller att maskarna är resistenta. Projektet syftar till att genomföra och utvärdera ett väl fungerande kontrollprogram med utrotningsförsök på gårdsnivå.
”Utveckling av multivalent vaccin mot lungmask – studier av parasitens genetiska struktur och antigen variation”
Johan Höglund (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Parasitologi, SLU.
E-post: johan.hoglund@bvf.slu.se
Magstarka parasiter kan ge svåra sviter.
Lungmasken Dictyocaulus viviparus orsakar parasitär bronkit hos nötkreatur. Parasitens larver vandrar från tarmen till lungorna där de utvecklas till könsmogna maskar, som orsakar en kraftig inflammatorisk reaktion i värsta fall med dödlig utgång.
Målsättningen med projektet var att studera den genetiska strukturen hos olika lungmaskisolat. Arbetshypotesen var att när parasiterna påverkar värddjurens immunförsvar, framtvingar detta en anpassning hos maskarna. Sammanfattningsvis är resultaten av stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av ett fungerande enhetsvaccin mot lungmask.
”Tarmbarriärens fysiologi: Påverkan av omgivningens stress och fiskhälsa”
Kristina Sundell (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från Zoofysiologi, Göteborgs universitet.
E-post: k.sundell@zool.gu.se
Fiskodling är en växande industri, men höga fisktätheter, ständigt förändrade vattenkvaliteter, transporter och hantering har visat sig vara stressande för fisken. I nordiska vatten odlas främst laxfiskar som idag huvudsakligen äter foder tillverkad av vildfångad fisk. Att fortsätta använda den vilda fisken till foder är inte hållbart, då världsfisket idag i stort sett är på maximal kapacitet. Alternativa foderingredienser behöver utvecklas.
Lockande alternativ är foder gjort på växter som kan odlas i närheten så man slipper långa transporter. Men för laxfiskar kan det innebära problem eftersom de inte naturligt är vegetarianer. Förutom att tarmen aktivt ska ta upp nyttigheter från mat och dryck ska den också fungera som försvarslinje mot skadliga organismer som bakterier och virus. För att fisken ska bli infekterad krävs att sjukdomsalstrande bakterier och virus kan ta sig igenom tarmens barriär. Om tarmen är infekterad ökar infektionsbenägenheten drastiskt.
I projektet har olika odlingsmiljöer och alternativa foder som påverkar tarmbarriärer och förmåga att stå emot infektioner studerats. Resultaten visar att stress och ökade halter av stresshormonet kortisol skadar tarmbarriären. En viktig sak som skiljer fisken i odling från den naturliga miljön ute i naturen är att den vilda fisken kan söka sig därifrån vilket den odlade fisken inte kan i sin nätkasse.
”Genetisk variation hos en invationsart (Neogobius melanostomus)”
Mats Björklund (projektledare)
Resultatsammanfattning från Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet.
E-post: mats.bjorklund@abc.uu.se
Den genetiska variationen hos nyligen etablerade populationer av svartmunnad smörbult i Gdanskbukten har analyserats. I projektet undersöktes huruvida en arts chanser i en ny miljö beror på dess anpassningsförmåga och hur mycket genetisk variation det finns i populationen.
Den genetiska variationen hos en invationsart beror på hur många individer som startade den nya populationen och hur många ytterligare inflöden av individer det varit efter den allra första. Enligt studien är det troligt att det skett flera introduktioner eller kanske t o m ett konstant inflöde av individer. Resultaten visar på en signifikant genetisk struktur med tydliga skillnader mellan de flesta populationer. Dessa skillnader sammanföll med skillnader i habitat och livshistoriekaraktärer. Resultaten stöder hypotesen om att en art mycket snabbt kan anpassa sig till nya miljöer.
Ansvarig för denna sida: Birgitta Bruzelius