Inom svensk mjölkproduktion brukar kalven separeras från kon strax efter födseln, och det har inte ansetts vara ekonomiskt försvarbart att låta kalven dia kon. Men intresset för djurens välmående har ökat under senare år, och i fokus står djurens möjligheter att uttrycka naturliga beteenden. Utvecklingen går idag mot högteknologiska system, såsom lösdriftstall med automatiskt mjölkning ("mjölkningsrobotar") och gruppuppfödning av småkalvar med mjölkutfodring i automater ("kalvammor"). Grupphållningen främjar lek och sociala beteenden men kan även medföra problem i form av sugande på andra kalvar och ökad sjuklighet.
Sofie Fröberg studerade först kor i Mexiko av zebu-korsningsras, som är vanliga inom extensiv mjölk- och köttproduktion i tropikerna. Där får kalven ha viss daglig kontakt med modern. Resultaten visar att en sådan restriktiv digivning i ett extensivt system ökar den totala och säljbara mjölkmängden. Dessutom minskar sugandet på andra kalvar. Det fanns också tecken på att digivningen förbättrade juverhälsan. Även i det intensiva systemet med mjölkkor sög inte kalvar som diat restriktivt på andra kalvar i samma omfattning som kalvar som inte diade. Den tredje och sista studien gjordes med svenska kor i ett intensivt system. Kalvar som diade fritt i ett stall med automatisk mjölkning växte snabbast, och de sög inte alls på andra kalvar. Ibland diade de även andra kor än modern. Under det första dygnet efter avvänjning visade kalvar som diat fritt större tecken på stress än kalvar som druckit mjölk i automatisk kalvamma. Tillväxten hos de fritt diande kalvarna sjönk också betydligt under de två veckorna efter avvänjningen. För att motverka detta måste man stimulera kalvarna att äta mer kraftfoder innan avvänjningen.
Litteratur:
Avhandlingen (med en längre svensk sammanfattning på s. 43-44): finns på http://diss-epsilon.slu.se/ archive/00001901/