Mycket pengar satsas på skydd av skog. Sedan början av 2000-talet har staten använt nästan 6 miljarder kronor för att köpa in skogsmark och att ge markägarna ersättning för intrång. Skogsbruket avsätter också stora arealer frivilligt, med minskade produktionsmöjligheter som följd. Skyddet av skog är alltså en viktig biologisk, ekonomisk och även politisk fråga och den engagerar också många människor vilket visas av miljögruppsaktioner och uppmärksamhet i pressen.
Rätt mycket forskning utförs sedan ganska lång tid om den biologiska mångfalden; var den finns och vad den behöver för att långsiktigt finnas kvar. Faktorer som arternas miljökrav, deras spridningsförmåga och utdöenderisker är då i fokus. Däremot är det ovanligt med gemensamma studier där såväl ekologer och ekonomer deltar, för att undersöka kostnadseffektiviteten vid naturvårdsinsatser.
Vi hade ett gemensamt studieområde i Hälsingland vilket var mycket positivt för projektet.
Tvärvetenskaplig forskning
Formas satsning på tvärvetenskap gjorde det möjligt för en grupp ekologer och ekonomer vid Sveriges lantbruksuniversitet och Skogforsk (Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut) att söka forskningsmedel för studier av just kostnadseffektiviteten i ett projekt kallat ”Biologisk mångfald och ekonomi”. Studierna koncentrerades till de tre vanligaste avsättningstyperna: kvarlämnade trädgrupper på hyggen, så kallade hänsynsytor (under 0,5 ha i storlek), nyckelbiotoper som är kärnområden för biologisk mångfald (medelstorlek på 3 ha) eller reservat (oftast över 20 ha).
Ett stort antal frågor har ställdes inom projektet, till exempel:
• Vilken avsättningsform (hänsynsytor, nyckelbiotoper, reservat) ger mest biologisk mångfald för pengarna?
• Påverkar inventeringskostnaden kostnadseffektiviteten?
• Går det att välja hänsynsytor på ett bättre sätt än idag med tanke på såväl arter som ekonomi?
Vi går nu in i slutfasen och det är snart dags att sammanfatta våra resultat och förmedla dem till avnämarna bestående av politiker, myndigheter, skogsbruket och miljöorganisationer. Då kommer vi att ge svar på frågorna ovan, och också andra, på ett sätt som vi hoppas kommer att vara användbart i praktiska sammanhang men också av intresse för våra forskarkollegor.
För flertalet av de mått på biologisk mångfald som användes var nyckelbiotoperna den mest kostnadseffektiva avsättningstypen. Diagrammet visar att flest arter mossor per satsad krona får för denna typ.
Varierande svar
Även om vi ännu inte är helt klara med syntesen så vet vi att svaren på de frågor vi ställde, som så ofta i forskningssammanhang, sällan är entydiga. De varierar till exempel beroende på vad som menas med biologisk mångfald. I våra studier arbetade vi med olika mått som insekter, lavar och mossor och också skogens utseende såsom trädslag, ålder och storlek. Slutsatsernas generalitet begränsas också av omfattningen av de geografiska områden som ingår. Våra undersökningar utfördes i Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Ekonomin kan också beräknas på olika sätt, till exempel kan olika räntesatser användas.
Nyckelbiotoper, är små kärnområden för biologisk mångfald som ofta inte större än 3 ha.
Gyllbergen, Dalarna.
Redan nu kan dock sägas att nyckelbiotoperna, det vill säga små kärnområden för biologisk mångfald urskiljda i en nationell inventering, verkar vara kostnadseffektiva för flera av de mått på biologisk mångfald som vi använde.
Olika avsättningsformer har dock olika för- och nackdelar och de kompletterar varandra. Hänsynsytorna är på grund av sin ringa storlek särskilt utsatta för väder och vind och de har därför en del speciella arter. Reservaten är bra för arter som kräver en stabil miljö. Att satsa på en blandning av avsättningsformer, som vi gör i Sverige, är därför en bra strategi.
En av de avsättningstyper vi studerade var hänsynsytor, det vill säga trädgrupper
på hyggen i Hälsingland.
Bra med gemensamt studieområde
Som de flesta tvärvetenskapliga forskningsprogram har vi fått ägna en hel del tid åt att försöka förstå varandra, inse att vi har olika definitioner på begrepp, och till viss del också olika syn på hur forskning ska bedrivas. Bland det bästa i projektet var att vi på ett mycket tidigt stadium bestämde oss för ett gemensamt studieområde, i vårt fall i Hälsingland. Där kunde vi mötas i diskussioner om hypoteser, om vilka data som var relevanta att samla in och hur de sedan skulle analyseras. Vår Hälsingestudie har varit själva navet i projektet.
Fakta:
- Skoglig avsättning = Skog som tas ur produktion för naturvårdsändamål. Kan variera från ett enskilt träd på ett hygge till reservat på tusentals hektar.
- Kostnadseffektivitet = låga kostnader kombinerat med hög produktion. I vårt fall innebär det att få så mycket biologisk mångfald som möjligt för en viss kostnad.
I projektet ingick fem seniora forskare:
(Lena Gustafsson, Martin Schroeder SLU Uppsala, Jan Weslien, Skogforsk Uppsala, Mattias Boman, Leif Mattsson SLU Alnarp), en post-doc (Sofie Wikberg, SLU Uppsala) och tre doktorander (Line Djupström, Skogforsk Uppsala, Claes Kindstrand, SLU Alnarp och Karin Perhans, SLU Uppsala).
Författare
:
Lena Gustafsson
är professor i naturvårdsbiologi vid SLU i Uppsala.
Litteratur:
Boberg, L. & Perhans, K. 2007. Höga naturvärden i nyckelbiotoper - men även i andra äldre granskogar. Resultat Nr 1 2007. Skogforsk. Uppsala.