M
ånga av världens sjöar är mottagare av näringsämnen från avlopp och från jordbrukets avrinning vilket lett till förändringar i sjöarnas näringsväv med bland annat algblomning och syrefattiga bottnar som följd. På grund av komplexiteten hos ekosystemen har man länge varit skeptisk till möjligheten att utveckla tillförlitliga modeller av hur de dynamiska sambanden mellan miljöfaktorer och ekosystemens funktion ser ut. Under de senaste åren har dock en ny generation av modeller utvecklats som lyckats förutsäga förloppen väl utifrån få och tillgängliga variabler. Prognosmodellerna gör det bland annat möjligt att uppskatta vilken effekt olika insatser för att minska övergödningen får och är tänkta att användas i praktiskt miljöarbete.
I sin avhandling "Quantitative Understanding and Prediction of Lake Eutrophication" nyligen framlagd vid institutionen för geovetenskaper utvecklar Andreas Bryhn giltighetsintervallet och predikationskraften hos en generell dynamisk totalfosformodell (LakeMab) samtidigt som han skapar förutsättningar för att konstruera en liknande modell för totalkväve.