Ämnen som är svårnedbrytbara (persistenta) och som anrikas i näringsvävarna är särskilt problematiska. Till de ämnesgrupper som har dessa egenskaper hör främst persistenta organiska miljögifter (POPs) och tungmetaller.
Bestående eller svårnedbrytbara ämnen, som ackumuleras i levande organismer, kan ge upphov till problem under mycket lång tid. Välkända exempel på sådana ämnen är PCB och DDT. När PCB började användas var inte dess negativa effekter kända. Trots att ämnet har varit förbjudet i snart 30 år finns det kvar i miljön och nya effekter upptäcks än i dag. Den långa bromssträcka som behövs för att få ned halterna av långlivade ämnen i miljön kräver ett speciellt förhållningssätt till dessa ämnen, oavsett om man har kunskap om deras giftighet eller inte.
I Miljöhälsorapporten 2001 och i Miljöhälsoutredningen (SOU 1996:124) konstateras att luftföroreningar, vissa tungmetaller samt svårnedbrytbara och hormonpåverkande ämnen utgör ett av de kvantitativt största hoten mot hälsan. Den miljörelaterade ohälsan domineras av luftföroreningar. Man uppskattar att dessa varje år ger upphov till ett 1000-tal sjukhusinläggningar år och några hundratal avlidna. För många svårnedbrytbara ämnen ligger vårt dagliga intag nära det tolerabla intaget. Mycket tyder dessutom på att även mindre störningar under uppväxttiden kan predisponera för olika sjukdomar senare i livet.
Formas samordnar forskningen
Formas har sedan ett par år i uppdrag att samordna den miljötoxikologiska forskningen och fick dessutom i sitt regleringsbrev för år 2002 i uppdrag att utarbeta ett nationellt forskningsprogram för miljötoxikologisk forskning. I uppdraget ingick att göra en inventering av pågående forskning inom området och en analys av de mest angelägna forskningsbehoven för de närmaste åren. Ett antal myndigheter och forskningsfinansiärer deltog under 2002 i arbetet. Forskningsprogrammet lämnades till regeringen i slutet av 2002 och kan hämtas från Formas hemsida www.formas.se.
Miljötoxikologisk forskning
Miljötoxikologisk forskning omfattar forskning som syftar till att ge kunskap om exponering och negativa effekter av kemikalier på levande organismer, på molekyl-, cell-, organism-, populations- och ekosystemnivå.
Vid sidan av Formas finansieras miljötoxikologisk forskning huvudsakligen av FAS, Naturvårdsverket, MISTRA, Vetenskapsrådet och Vårdalstiftelsen. Inventeringen av statliga stödet till den miljötoxikologiska forskningen visar en viss minskning sedan början av 90-talet.
Svensk miljötoxikologisk forskning har i många sammanhang varit världsledande och av stor global betydelse. Den har haft avgörande betydelse för upptäckten av flera mycket allvarliga miljöhot såsom tidigare nämnts. Den är också huvudsakligen baserad på riktad grundforskning med betydande tvär- och mångvetenskapliga inslag.
Miljötoxikologisk forskning bedrivs i Sverige till övervägande del vid de större universiteten och högskolorna. Miljötoxikologisk forskning återfinns vid ett femtiotal universitet och högskoleanknutna institutioner och institut. Forskningen har emellertid sin tyngdpunkt i miljökemi, toxikologi, ekotoxikologi och miljömedicin. De myndigheter som i första hand använder sig av resultat från miljötoxikologisk forskning är: Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Räddningsverket, Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen.
Formas förslag
I förslaget till nationellt forskningsprogram prioriteras bl a att :
· Den struktur (ansvarsfördelning mm) för statligt stöd till forskning som infördes vid årsskiftet 2000/2001 bibehålls eftersom effekterna av denna rimligen inte kan bedömas förrän efter ett antal år.
· Formas fortsätter sitt samordningsuppdrag genom att följa och analysera utvecklingen för att identifiera underförsörjda områden, initiera gemensamma satsningar/program, utvärdera och följa upp den svenska forskningen.
· Stödet till den miljörelaterade toxikologiska forskningen permanent bör öka från idag knappt 70 mkr per år till totalt ca 100 mkr. Den föreslagna ökningen bör i första hand avse den fria, forskarstyrda projektforskningen med inriktning mot grundläggande frågeställningar med miljötoxikologisk relevans.
· Programforskningen föreslås även stärkas för att möta myndigheters och samhällets akuta såväl som långsiktiga behov av kunskap. Formas föreslår extra satsningar inom ett par forskningsprogram som kan vara gemensamma flera finansiärer. Exempel på sådana program är: Barns utveckling och Samverkanseffekter av olika miljögifter.
· Slutligen föreslås stöd till en forskarskola för att bl a tillgodose myndighetsbehoven och för att ytterligare stärka kompetensuppbyggnaden inom området föreslås inrättande av en tvärvetenskapligt inriktad miljötoxikologisk forskarskola.
Författare
:
Bengt H Olsson
är forskningssekreterare vid Formas med huvudansvar för miljötoxikologi.
E-post:
bengt.olsson@formas.se