Sustainability Issue #4 oktober 2011

I Norden har många barn goda möjligheter att röra sig fritt och självständigt i sina omgivningar. Lek och umgänge i de offentliga rummen bidrar till att de håller sig fysiskt aktiva. Hur mycket beror det på att våra bostadsområden ofta har en trafikfri utemiljö med många lekplatser och kanske även natur runt knuten? Med forskningsprojektet ”Barn till fots” hoppas vi kunna sätta visionsarbetet som pågår kring den uthålliga stadens utformning i ett barn- och folkhälsoperspektiv - med fokus på vardagsrörlighet.

Nyfikna tioåringar

Mycket av barns fysiska aktivitet uppstår i samspel med den fysiska omgivningen, men aktiviteten påverkas också av våra attityder och hur familjers vardag är organiserad. ”Barn till fots” jämför barns vardagsrörlighet på en ort där det både finns äldre bebyggelse av småhus och flerbostadshus och mer täta och stadsmässiga utbyggnader från senare tid. De undersökta tioåringarna befinner sig i den så kallade mellanbarndomen då intresset för att utforska omgivningarna brukar vara som allra störst. Det är då de börjar förhandla med sina föräldrar kring tid och former för umgänge med kompisar och hur de skall transportera sig. De barn som slutar med sport på fritiden gör det ofta vid denna ålder, med risk för att de får för lite fysisk aktivitet. En strategi för folkhälsa med fokus på utemiljön i bebyggelsen kan troligen spela en särskilt viktig roll för denna åldersgrupp.

Barnens platser och vägar

Under en skolvecka hösten 2009 dokumenterade fjärdeklassarna på undersökningsorten var de vistades för lek och umgänge på fritiden och vilka vägar de valde till skola och fritidsaktiviteter. Varje kväll ritade de in sina platser på ett flygfoto över orten, fyllde i en dagbok där de berättade vad de hade gjort, vem de hade varit med på olika platser och hur de då hade känt sig. De bar en stegräknare från morgon till kväll för att vi skulle kunna se hur mycket de hade rört sig. Vi undersökte också föräldrarnas attityder till bostadsområdet och till olika former för fysisk aktivitet hos barnen, till exempel om de föredrog att barnen lekte inne eller ute och om de helst skjutsade barnen eller såg att de cyklade eller gick. Liknande frågor ställdes till barnen själva. 

All dokumentation kring barnens vardagsrörlighet och miljöanvändning bearbetas nu. Vi undersöker vad som kännetecknar den bebyggelse och de gröna miljöer som barn valt att besöka och röra sig genom och hur den kan karaktäriseras. Vi analyserar hur kvaliteter på olika nivåer i den urbana strukturen samverkar till platser och stråk som är mer eller mindre attraktiva. Vi skall också försöka förstå hur positiva former för fysisk aktivitet uppstår i ett samspel mellan faktorer i den fysiska miljön och sociala processer mellan barn, kompisar och familj. Intervjuer med de barn som rörde sig särskilt mycket eller särskilt lite under studieveckan kompletterar materialet.

Pojkar rör sig mer

Preliminära resultat från Barn till fots visar att pojkar i vår undersökning i medeltal tog nära 17 000 steg per dag och flickor drygt 13 000 steg per dag. Stegrekommendation för tioåringar är för flickor minst 12 000 steg/dag och för pojkar 15 000 steg/dag. Bland de totalt 258 barn som deltog var det 80 procent som inte skjutsades utan cyklade, gick, åkte sparkcykel eller inlines. Det bekräftar slutsatser från tidigare studier att barn i Sverige internationellt sett har en hög nivå av självständig vardagsrörlighet. Det innebär också att det i hög grad är barnens egna preferenser och prioriteringar som avgör hur utemiljön används. I vår undersökning avspeglas det i att de barn som har en positiv attityd till transporter och fritidssysslor med mycket fysisk aktivitet också rör sig mer, medan föräldrarnas attityder spelar mindre roll. Andra studier visar att kvaliteter i stadens fysiska miljö stadsmiljön som sätts i samband med vuxnas vardagsrörlighet, inte nödvändigtvis gynnar barns vardagsrörlighet. Ett skäl till detta är att vuxna får det mesta av sin fysiska aktivitet inom ramen för arbetsresor och andra nyttotransporter, medan barn i högre grad får fysisk aktivet inom ramen spontant formade sammanhang av lek och umgänge med kompisar.

Trygg och spännande

Sammantaget visar forskningen kring vardagsrörlighet hos barn i skolåldern att det inte räcker att titta på korrelationer mellan fysisk miljö och fysisk aktivitet, utan att samtidigt ta reda på hur barnen själva prioriterar och tänker kring utemiljön. För att en stadsmiljö skall bli en bra lekmiljö som främjar barns vardagsrörlighet måste den vara både trygg och spännande. Det kräver välinformerade visioner. Vi måste utgå från barns egna målpunkter i vardagen, som skola, kompisar, affärer och sportanläggningar, för att förstå hur ett attraktivt nät av gång och cykelvägar utformas. Lekplatserna är viktiga symbolbyggen för vår omsorg om barn, men deras placering, utformning och omgivning måste prövas mot barns egna prioriteringar och kompletteras med kunskap om barns informella mötesplatser. Tidigare forskning kring barn på SLU har pekat ut den gröna miljön som en nyckelfaktor. Barn till fots skall ge kunskap om samband mellan fysisk miljö och fysisk aktivitet som kan användas i planering och gestaltning av stadsmiljöer, men vi hoppas också vinna mer övergripande insikter om vad som är viktigt för barn i planeringen av en hållbar stad.

• Tell a friend
• Like
• Push Delicious Digg

Back issues

Conferences