GD Björn Risinger har många års erfarenhet från miljö- och samhällsfrågor. På meritlistan står chef för Naturvårdsverkets naturresursavdelning, miljövårdsdirektör vid Stockholms länsstyrelse och nu senast länsöverdirektör i Skåne. Dessa erfarenheter lär komma väl till pass för att leda en verksamhet med ett så brett ansvar. Miljöforskning fick en intervju med nyutnämnde GD:n.
Hur ska Östersjön, som lider av åtskilliga problem, kunna bli ett hållbart innanhav igen tror du? Fartygstrafiken ökar år från år och därmed orenade utsläpp. Floder från östländer bär med sig rester från orenade fabriksutsläpp. Och därmed ökar övergödning och tillförsel av miljögifter. Bottnarna dör och sjöfågeln minskar snabbt i antal.
Det är riktigt att Östersjön är utsatt för ett starkt ökat tryck från många samhällssektorer. Men vi når också framsteg i arbetet med att skydda havsmiljön. Baltic Sea Action Plan sätter åtgärdsinriktningen, som grundas på vetenskapliga modeller med fördelning av åtgärdsbeting mellan Helcoms medlemsländer. Alldeles nyligen har Helcom (Helcom, Helsingforskommissionen, är ett samarbetsorgan mellan Östersjöns kustländer och europeiska miljöbyrån EEA) rapporterat om stora genomförda utsläppsminskningar. Vi ser en kraftig utbyggnad av reningskapacitet på andra sidan Östersjön. När det gäller jordbruket har vi lyckats minska utsläppen successivt. Mer behöver ändå göras framöver om vi ska nå målen.
Ambitionerna att nå en hållbar fiskförvaltning drivs också vidare och det är särskilt glädjande att vi nu har ökande torskbestånd i Östersjön tack vare en mer hållbar förvaltning som lyssnar på forskarnas råd.
Vilka forskningsfrågor ser du som mest angelägna att driva? Och under vilka former? Hur ser du på samarbete med Formas?
Forskningen är en viktig del av en kunskapsdriven organisation. Miljöforskningsanslaget, som Naturvårdsverket förfogar över och där Havs- och vattenmyndigheten medverkar i beredningen av utlysningar, är unikt genom att det möjliggör ett direkt stöd till myndigheternas uppdrag.
Utmaningarna inom myndighetens ansvarområde är mycket stora och kräver tillgång till en samlad kunskap om och förståelse för de komplexa orsakssamband som ligger bakom problem såsom övergödning och utarmning av fiskbestånd. FoU är helt nödvändigt för att ge kunskapsstöd i myndighetens arbete för att uppnå miljömålen.
Genom sin kontinuerliga dialog med en mängd samhällsaktörer har myndigheten en god överblick över de kunskapsbehov som finns inom fisk-, havs- och vattenförvaltningsområdet och kan därmed aktivt bidra till att ringa in områden där det finns kunskapsluckor. Det som ofta varit den felande länken för att kunna hantera miljöproblem är just en brist på kommunikation mellan forskning och policy. Genom inrättandet av vår kunskapsavdelning hoppas jag att den kommunikationen ska underlättas.
Samarbete med andra forskningsfinansiärer ger ett mervärde. Ett nära samarbetet med Formas, Mistra och liknande aktörer ger oss möjlighet att gemensamt identifiera forskningsbehov för ett effektivt utnyttjande av svenska forskningsmedel. Formas har i sitt uppdrag möjlighet att stödja en mångfald av forskningsinitiativ inklusive grundforskning, som inte har en omedelbar användning men som bidrar till en mer långsiktig kunskapsuppbyggnad.
Många av miljöfrågorna inom HaV kräver internationellt samarbete och det är viktigt att myndigheten samverkar med andra myndigheter och forskningsfinansiärer i Europa. Ett sådant aktuellt samarbete är BONUS som utlyser forskningsmedel med fokus på Östersjöns miljö. Nästa utlysning kommer i december i år där ett flertal svenska FoU-finansiärer samverkar. HaV medverkar även i Formas referensgrupper med uppdrag att identifiera forskningsbehov för kommande utlysningar inom EU:s ramprogram.
Hur fungerar EU:s gemensamma fiskeripolitik på svenska vatten tycker du? I artikeln Samverkan om fisk ger mervärde i senaste numret av Miljöforskning påpekar författaren att ”Fiskeriförvaltningen, speciellt inom EU, är misslyckad med toppstyrning av fiske och kvoter som bestämts utifrån kortsiktiga politiska överväganden. Snåriga regelverk och detaljstyrning kan undvikas med förvaltning som utgår från verksamhet och brukare. I forskningsprojektet SoundFish studeras nu lokal samförvaltning av kustnära fiske, där nyttjarna kontrollerar tillträdet till resursen, tar del i övervakning och i utvärdering av resursutvecklingen. Hur vill du kommentera detta?
EU:s gemensamma fiskeripolitik har stora brister och det är angeläget att både politik och regelverk reformeras. EU-kommissionens förslag till ny CFP-reform (Common Fisheries Policy) som ska gälla från januari 2013 går i riktning mot ett mer hållbart resursutnyttjande. Det återstår dock ett omfattande och svårt förhandlingsarbete med andra EU-länder, som har delvis andra prioriteringar.
Lokal samförvaltning kan vara en framgångsrik förvaltningsform, när det bestånd som förvaltas har en lokal utbredning så att förvaltningsområdet i stor utsträckning sammanfaller med de aktuella beståndens utbredning. Många bestånd rör sig emellertid över stora vattenområden och är föremål för flera länders fiske. Då kan en förvaltning på EU-nivå vara en styrka. I revisionen av den gemensamma fiskeripolitiken föreslås en ökad regionalisering i genomförandet av åtgärder. Detta öppnar för ett ökat regionalt - Nordsjön respektive Östersjön, alltså mycket större än lokalt - inflytande över åtgärder.
Vilka konkreta fördelar ser du med att sammanföra Fiskeriverket ansvar för fisket med Naturvårdsverkets ansvar för vattenmiljöerna i en myndighet? Vilka delar av det tidigare arbetet inom området kommer att gå smidigare att utföra?
Havs- och Vattenmyndigheten har sedan den första juli ett samlat ansvar för bevarande, restaurering och hållbart utnyttjande av sjöar, vattendrag och hav. Tidigare hade Naturvårdsverket ansvar för vissa delar kring miljöövervakning, miljöskydd och naturvård i vattenmiljöerna, medan Fiskeriverket hade hand om bara en del av näringskedjan och ekosystemet – fisken. I och med att frågorna nu samlas på en myndighet blir det enklare att samtidigt göra avvägningar om hållbart brukande och bevarande i både hav och sötvatten. Det är också en förutsättning för att vi ska vara en bra plattform för vår nya arbetsuppgift – att svara för utvecklingen av en ny fysisk planering av våra havsområden i samverkan med andra länder, alla berörda samhällssektorer, länsstyrelser och kommuner.
Vi ansvarar för att Sverige genomför EU:s vattendirektiv, marina direktivet och de delar av habitatdirektivet, som rör vattenlevande arter. Ansvaret gäller även Helcoms Baltic Sea Actionplan (BSAP), delar av EU:s strategi för Östersjön och EU:s havspolitik samt EU:s och Sveriges fiskeripolitik.
När tror du att vi har uppnått miljömålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans med levande kust och skärgård?
I den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen bedömde Miljömålsrådet att det är möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå målen Ingen övergödning och Levande sjöar och vattendrag om ytterligare åtgärder vidtas. Tillståndet i miljön förändras i en positiv riktning.
När det gäller målet Hav i balans med levande kust och skärgård menade rådet att det är mycket svårt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet. Det går enligt rådet inte att se någon tydlig utvecklingsriktning för tillståndet i miljön. Jag delar Miljömålsrådets bedömningar i stort. För HaV gäller det nu att gå vidare med ett samlat åtgärdsarbete för levande sjöar, vattendrag och hav. Det handlar om att bygga fiskvägar förbi vattenkraftverken, lokala vattenvårdsprojekt för att minska övergödningen av Östersjön, fortsatt kalkningsverksamhet, marint områdesskydd och åtgärder för att få tillbaka torsken i Kattegatt.
Miljömålsberedningen har i ett delbetänkande nyligen pekat på behovet av en sammanhållen vattenpolitik för att kunna nå alla de miljökvalitetsmål som rör vattenfrågor. Beredningen menade att området behöver ett ökat helhetsperspektiv för att möjliggöra tillräckliga åtgärder inom de mest angelägna områdena.
Beredningen bedömer därför att det behöver tas fram en strategi för en sammanhållen vattenpolitik med ett helhetsperspektiv på havs- och sötvattenpolitiken och att den nya Havs- och vattenmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram ett sådant underlag i samråd med Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning. Och i budgetpropositionen satsar nu regeringen öronmärkta pengar för att vi ska kunna arbeta med detta.
Vad innebär det att ni har en nationellt samordnande roll för vattenförvaltningen?
Vi har övertagit det nationella samordningsansvar som Naturvårdsverket en tid haft för vattenförvaltningen. Vattenmyndigheternas och vattendelegationernas regionala arbete fortsätter men det är nödvändigt att HaV få en starkare roll som sammanhållande myndighet.
Jag har därför föreslagit en del förändringar i en tilläggsutredning, som för närvarande bereds av regeringen. Syftet med förslagen är att ge HaV en tydligare överblick av vattenmyndigheternas arbete för att bättre kunna samordna det nationella arbetet. I mitt föreslag ingår att HaV får ett tydligare samordningsansvar för utveckling och förvaltning av insamling, lagring, presentation och rapportering av data och kunskapsunderlag, samordning av klassificering och statusbedömning liksom samordnande uppdrag till andra nationella myndigheter.
Det är i dagsläget fem länsstyrelser som tillika är vattenmyndigheter. Och övriga länsstyrelser bistår i arbetet. Jag har därför föreslagit att benämningen Vattenmyndighet tas bort och ersätts av benämningen Länsstyrelse rätt och slätt. Behålls benämningen finns det risk för att vattenmyndigheterna blandas ihop med HaV och att det uppstår missförstånd om deras organisatoriska hemvist och uppgifter. För att det inte ska råda någon oklarhet föreslår jag att benämningen vattenmyndighet helt bör utgå ur svensk författningstext.