I många tropiska utvecklingsländer används intensivt med kemiska bekämpningsmedel mot kålmalen, som är en svår skadegörare på ett flertal kålväxter runt om i världen. Det är inte ovanligt att en kålodling besprutas tio gånger med olika preparat under den omkring nio veckor långa växtperioden, utan att det görs någon bedömning av det faktiska bekämpningsbehovet. Oftast finns det dessutom inga tillförlitliga studier av hur effektiva olika kemiska och biologiska bekämpningsalternativ verkligen är. Freddy Miranda från SLU har nu undersökt förutsättningarna att bekämpa kålmal med kemiska och olika biologiska metoder i Nicaragua. Hans doktorsavhandling kan ses som något av en ögonöppnare, genom att tydligt visa hur en slentrianmässig användning av bekämpningsmedel kan straffa sig.
I Freddy Mirandas undersökningsområde, som får antas vara representativt, visade det sig att skadorna av kålmalens larver är väsentligt mer omfattande på kålhuvuden från gårdar som använder kemisk bekämpning, än på kålhuvuden som produceras på gårdar där man inte använder kemisk bekämpning.
Naturliga fiender
Orsakerna till skillnaderna tycks vara att kålmalens naturliga fiender (parasitsteklar, spindlar och rovinsekter) minskar i antal när man besprutar fälten med kemiska bekämpningsmedel, samt att kålmalen utvecklat resistens som gör den mindre känslig för gifterna. Bönder som använde bekämpningsmedel förlorade alltså på denna relativt stora investering. De bönder som inte använde kemisk bekämpning fick inte heller ut den fulla vinsten av sin odling, eftersom det ännu inte finns någon fungerande marknad för ekologiska produkter i Nicaragua och inte heller några exportmöjligheter.
En inventering av småkrypsfaunan i och omkring vitkålsodlingarna visade att det finns ett brett spektrum av rovinsekter och spindeldjur som kan äta upp kålmalens ägg och larver. De naturliga fienderna var särskilt talrika på gårdar där man inte använde kemiska bekämpningsmedel. Bland dessa predatorer verkar vargspindlar, mattvävarspindlar, kortvingar, hoppspindlar och fältrovskinnbaggar ha bäst förutsättningar att begränsa kålmalens skadegörelse.
Hälsovådligt
Att bekämpa kålmal med kemiska medel tycks alltså vara olämpligt av flera anledningar i Nicaragua. För det första dödas naturliga fiender, vilket stör den naturliga kontrollen. För det andra lägger bonden ekonomiska resurser på något som inte alltid behövs. För det tredje påverkas framförallt jordbruksarbetarnas hälsa negativt. Fenomenet verkar utbrett, då liknande resultat har rapporterats från andra delar av världen, om än inte lika tydligt som här.
– Lösningen på problemen med kålmalen är sannolikt att minska användningen av kemisk bekämpning, samtidigt som man aktivt försöker gynna insektens naturliga fiender, säger Freddy Miranda.