Sustainability Issue #2 juni 2009

Alltså, det handlar dels om nyttigheter som brukaren själv har vinning av i sin rörelse, dels om allmänna värden som kan gynnas eller missgynnas av produktionen, så kallade kollektiva nyttigheter.

Värdet av att finnas till

Vissa värden är ganska lätta att förstå, som till exempel de estetiska. Vi gläds åt att kunna se, lyssna eller dofta på arten. Många människor tillmäter den biologiska mångfalden även något som kallas existensvärde. Vi värdesätter arten helt enkelt för att den finns till, helt frikopplat från all tänkbar användning som vi eventuellt har av den. Värdet ligger här, så att säga, i betraktarens ögon. Det finns dock de – som den nyss bortgångne norske filosofen Arne Naess – som hävdat att existensvärdet finns även helt frikopplat från en mänsklig betraktare. Oavsett hur långt man drar detta resonemang, kan man se att en existerande art utgör ett värde, och att en försvunnen art är en förlust. Själva värdet kan uppskattas som en betalningsvilja, som är svaret på hur mycket samhället är berett att betala för att ha, säg, en art kvar i ett område.

Ekosystemtjänster för produktionen

Ekosystemtjänster är den nytta vi människor har av de processer som sker i ekosystemet. Det handlar om allt från syreproduktion och grundvattenrening till pollination och naturlig kontroll av skadegörare på grödor. Tjänster som naturen gör och ger oss, och som vi ofta tar för givna. Det totala värdet av alla ekosystemtjänster får betraktas som oändligt (vad är det värt att vi alla överlever?) och inte ”bara” 30 biljoner dollar per år som en internationell studie av R. Constanza m.fl. uppskattade det till år 1997.

I alla ekosystemtjänster är organismer delaktiga i något led, och i allmänhet fungerar en ekosystemtjänst bättre och blir mer stabil om en större biologisk mångfald är inblandad i den. I detta avseende uppstår ett försäkringsvärde för både samhället och brukaren.

Tyvärr säger totalvärdet av tjänsterna väldigt lite om värdet av att förlora en enskild art, alltså dess ekonomiska marginalvärde. Däremot kan man idag se att förlusten av pollinerande bin och humlor medför mycket stora kostnader för jordbruket i bland annat västra USA och i Kina.

Det är mycket tydligt att biologisk mångfald är en allmän nyttighet, som inte enbart gagnar jord- eller skogsbrukaren. Även om brukaren uppskattar den biologiska mångfalden på sina marker – och kanske till och med mer än vad folk gör i allmänhet – är mångfalden till glädje även för andra. Detta är en viktig del av grunden för de ekonomiska stödsystem för åtgärder som gynnar biologisk mångfald.

Mer mångfald för pengarna

Att skatta (marginal)värdet av den biologiska mångfaldens nyttigheter är svårt, eftersom de normalt inte går att handla med på marknaden. Därmed begränsas möjligheterna för en effektiv hushållning. Ett alternativ är att genomföra hypotetiska studier där man frågar ett urval medborgare hur mycket de skulle vara beredda att betala för att bevara olika arter, som kattfot, vitryggig hackspett, eller varför inte jallabärfis.

I vårt Formasprojekt ”Mer biologisk mångfald för pengarna” har vi närmat oss problemet från ett annat håll. Vi utgår från det faktum att EU:s miljöstöd finns. Genom dem betalas ganska stora summor ut till jordbrukare varje år, och flera av stöden är motiverade med att de ska gynna biologisk mångfald. En del av stöden är inriktade på skötsel av småbiotoper i jordbrukslandskapet. Det går att sätta en prislapp: en meter stengärdsgård som sköts på rätt sätt betingar ett pris av 2 kronor och 60 öre. Vi har här ett förenklat problem, där det som återstår av den samhällsekonomiska optimeringen är att maximera den biologiska mångfalden för pengarna. Detta leder till en kostnadseffektivisering. Frågan blir i stället: ”Hur ska man bäst sköta en småbiotop för att gynna biologisk mångfald inom de gränser som är satta av budgeten?” Är alla stengärdsgårdar lika mycket värda, oavsett var de ligger i förhållande till region, landskap och andra habitat? Får man högre biologisk mångfald om det finns flera stenmurar inom ett område? Vilket värde tillför just denna åkerholme till landskapets helhet?

Humlor, bin och jordlöpare

I vårt projekt tittar vi också närmare på humlor, bin och jordlöpare, eftersom de har klara kopplingar till ekosystemtjänsterna pollination respektive naturlig skadedjurskontroll. Dessa tjänster kan till stor del tillfalla brukaren direkt eller komma till gagn för grannbrukaren eller landskapet runt omkring. Det kan således vara klokt för brukare, ur produktionsekonomisk synvinkel, att bevara de habitat som kan hysa biologisk mångfald som bär med sig nyttigheter. Vi kommer därför att försöka ta reda på hur pass gynnsamt bevarandet av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet är för naturen, samhället, och jordbrukaren.

Liksom när det gäller biologisk mångfald generellt, är det viktigt att förstå hur ekosystemtjänsterna beror av landskapets struktur. Är tillgången på småbiotoper i slättbygden otillräckliga för att hysa pollinatörer och skadedjursfiender? Då kan man fråga sig om riktade skötselinsatser, och kanske nyskapande av habitat till en måttlig kostnad, kan vara ett effektivt sätt att förstärka eller rädda ekosystemtjänsterna.

• Tell a friend
• Like
• Push Delicious Digg

Back issues

Conferences