För tio år sedan skapades european Platform for Biodiversity, EPBRS. Syftet är att ge rekommendationer om forskning och därmed vetenskapligt stödja genomförandet av konventionen om biologisk mångfald. Inom EPBRS träffas forskare och personer som arbetar med forskningspolitik i EU-länder och andra länder inom EU:s forskningsprogram. Formas deltar i detta samarbete.
Thomas Nilsson, forskningssekreterare vid Naturvårdsverkets forskningssekretariat, brukar företräda Sverige. Han tror att EPBRS i framtiden kan komma att kopplas till den planerade internationella forskarpanelen för biologisk mångfald, IPBES, Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, trots deras olika inriktning:
– IPBES är avsett för forskare som ger råd åt beslutsfattare och policymakers om hur de ska bevara biologisk mångfald, medan EPBRS ger råd om vilken forskning vi ska satsa på, förtydligar Thomas Nilsson.
Vid FN:s världstoppmöte i Johannesburg om hållbar utveckling 2002 sattes ett mål om att kraftigt reducera förlusten av biologisk mångfald till 2010. Snart är vi där, och förlusten har inte reducerats särskilt kraftigt alls.
Thomas Nilsson påpekar att många forskare var kritiska redan när det första målet sattes, eftersom de inte tyckte att det var vetenskapligt styrt. Samtidigt har mål en annan roll som drivkraft att få människor att göra mera.
Den 29/9–1/10 håller EPBRS ett möte i Visby på temat ”Targets for Biodiversity beyond 2010 – Research Supporting Policy”. Till mötet i Visby bjuds särskilt forskare inom samhällsvetenskaperna in, som jurister, statsvetare, statistiker, beteendevetare och kommunikationsforskare. Under mötet går deltagarna igenom allt de vet om processen att sätta mål och diskuterar om det var värt all lagstiftning och byråkrati de lett till. Och i vilken mån det kan bli konflikter med till exempel klimatmål. Det blir också viktigt att identifiera vilken forskning som behövs för att sätta nya, rätta och trovärdiga mål.
För att nå målen krävs en effektiv förvaltning på alla nivåer. Men det är särskilt svårt att uppnå när det gäller marin biologisk mångfald.
– Ingen – eller alla – äger havet. Det kallas ibland för ”det allmännas tragik”, eftersom det ofta leder till överexploatering, säger Thomas Nilsson.
Som motvikt behövs då, förstås, samarbete över gränserna. En viktig del i EPBRS arbete har varit att stödja de nya medlemsländerna från det forna Östeuropa, bland annat genom att subventionera reskostnader för att deltaga i möten.