”Vätsketransport i trämaterial, betraktat som ett kapillär-poröst nätverk”
Jarl-Gunnar Salin (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista
från SP Trätek.
E-post: jarlgunnar.salin@sp.se.
I färskt trä (speciellt splintved i barrträd) är fibrerna till stor del fyllda med vatten, som rör sig mellan fibrerna genom mycket små ringöppningar. När vattnet förångas, t ex i en torkningsprocess, drar sig den fria vattenytan (menisken) inåt, men hejdas i en ringöppning. Vid fortsatt förångning ökar undertrycket i den sammanhängande vätskefasen tills tröskelvärdet för kapillärkrafterna i den första ringöppningen nåtts. Då rör sig denna menisk inåt, nya ringöppningar friläggs och processen fortsätter. Slumpen bestämmer alltså punkten där vattnet drar sig tillbaka och den behöver inte sammanfalla med området för förångningen.
I tidigare projekt har en datormodell tagits fram för denna process baserad på ett perkoleringsteoretiskt angreppssätt. Resultatet var mycket lovande och flera iakttagna fenomen, som inte kunnat förstås med traditionell teori, har fått en förklaring. Detta angreppssätt har nu utvidgats i två riktningar. För det första har torkningsmodellen tillförts vattentransport i form av filmflöde längs fiberväggar samt kapillärt flöde längs hörnen på ickecirkulära fiberhåligheter. För det andra har tryckfördelningen i vätskefasen beaktats. I det senare fallet har i stället för torkning uppsugning (absorption) av vatten i färdigtorkat virke analyserats, eftersom tryckfördelningen i det fallet är en central faktor.
Absorptionsmodellen visar att den totala uppsugna vattenmängden är en lineär funktion av kvadratroten ur tiden med undantag för en kort inledande fas. Detta överensstämmer mycket väl med experimentella resultat för både splint- och kärnved av furu och gran. Generellt kan konstateras att modellering av det fria vattnets beteende som slumpmässig process i ett kapillärt nätverk av fibrer kan förklara flera fenomen än vid traditionella diffusionsbaserade modeller. Detta gäller både för torkningsprocesser och för absorptionsprocesser.
”Gremmeniella angrepp på barrträd. Samspel med miljöfaktorer och värdspecialisering”
Elna Stenström (projektledare)
Resultatsammanfattning med publikationslista från SLU.
E-post: elna.stenstrom@mykopat.slu.se.
Gremmeniella abietina är en av de värsta skadesvamparna i svensk skog. Under 1999 och 2001 utvecklades den svåraste epidemin hittills i Sverige och mer än 300 000 ha av skogen var svårt skadad. Stora områden fick avverkas i förtid och omplanteras. Den kan förekomma i två olika typer, dels en som infekterar unga tallplantor under snötäcket, dels en som infekterar kronorna på yngre och äldre träd, men som också angriper plantor i skogsplantskolor. Svampen har en tvåårig livscykel. Sporbildningen är beroende av fuktig väderlek och tillväxten inne i värden gynnas av perioder med milt väder under vintern.
I projektet görs försök att med molekylära metoder skilja mellan de två gremmeniellatyperna, klargöra värdens invintring har och utröna i vilken omfattning nyplanterade plantor blir infekterade efter avverkning. En allmän slutsats är att det är bra att vänta åtminstone två år innan man nyplanterar efter avverkning av svårt infekterad skog.
Responsible for this page: Birgitta Bruzelius