Eva Gustavsson visar i sitt doktorsarbete att antalet arter idag beror mer på hur markerna sköttes på 1700- och 1800-talen än hur de sköts nu.
Eva Gustavsson har studerat mångfalden av ängs- och hagmarksväxter i naturliga gräsmarker. Med hjälp av historiska kartor och nutida fältstudier har hon undersökt hur mångfalden i naturliga gräsmarker har påverkats av historisk och nutida hävd.
Resultaten visar att det finns en stark koppling mellan artantal och historisk markanvändning samt mellan artantal och landskapstyp. Mångfalden av ängs- och hagmarksarter har med andra ord inte "ställt in sig" till det moderna jordbrukslandskapet. Vi kan alltså förvänta oss att fler arter försvinner, även om vi upprätthåller samma hävd som nu. Denna så kallade utdöendeskuld kan också ses som någonting positivt, eftersom vi fortfarande har en möjlighet att förbättra förhållandena och på så sätt förhindra utdöenden.
Variation i skötsel borta
Eva Gustavsson visar att antalet ängs- och hagmarksväxter i de områden hon studerat berodde mer på hur de olika objekten sköttes på 1700- och 1800-talet än på dagens skötsel.
Förr fanns en mängd olika skötselregimer med varierad hävdtidpunkt, intensitet och dynamik, beroende på bland annat jordbrukssystem. Olika arter gynnades i olika gräsmarker.
Idag sköts i princip alla gräsmarker genom tämligen intensivt bete från maj till september. Bruket att slå ängar för vinterhö har i princip upphört. Variationen i skötseln har försvunnit, vilket har försämrat biotopkvaliteten Detta kan på sikt leda till ytterligare utdöenden, trots hävd.
Literature:
"Grassland plant diversity in relation to historical and current land use", avhandling från Institutionen för ekologi, SLU.