Att glaciärerna i svenska fjällen krymper är inte något nytt fenomen. Glaciärernas storlek har varierat ända sedan den senaste inlandsisen släppte sitt grepp om fjällkedjan för cirka 9 500 år sedan. Kanske var till och med alla glaciärer bortsmälta under en relativt varm period för cirka 8 000 och 6 000 år sedan.
Det som är uppseendeväckande nu är den höga hastighet med vilken glaciärerna smälter av.
Antarktis och Grönland skrämmer
Naturligtvis är det inte bara glaciärer i Sverige som smälter. Glaciärerna i Norge och på Svalbard retirerar också, liksom de i Alperna, i Asien, i Syd- och Nordamerika, samt de på Nya Zealand.
Även om bergsglaciärers avsmältning kan få nog så allvarliga konsekvenser lokalt, via påverkan på vattenmagasineringen, så är rapporterna om en ökad avsmältning av den grönländska inlandsisen och isen på Antarktiska halvön än mer skrämmande. Anledningen till detta är att dess påverkan på den globala havsnivån potentiellt kan bli så mycket mer omfattande. Avsmältningen av bergsglaciärer och platåisar beräknas mellan 1993 och 2003 ha ökat havsnivån med 0,77 millimeter per år (IPCC 2007). Skulle däremot hela den grönländska inlandsisen smälta, så ökar den globala havsnivån med cirka 7 meter. Dessutom kan den ökade utförseln av sött smältvatten i Nordatlanten få obehagliga konsekvenser på havsströmmarna. Effekter som skulle kunna ändra klimatet drastiskt här i Skandinavien.
Utbredning bestäms under Polaråret
Svenska glaciärers utbredning dokumenterades för första gången systematiskt åren 1907 och 1908. Denna dokumentation publicerades 1910 av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) i Die Gletscher Schwedens im Jahre 1908. Inventeringen genomfördes vid en tidpunkt när svenska glaciärer nådde sin förmodligen största utbredning sedan istidens slut, men ingen egentlig syntes har sedan genomförts för att visa vilka förändringar i glaciärutbredning som skett.
Glaciärernas nuvarande utbredning kommer att bestämmas under det Internationella Polaråren 2007-2009, genom kartering i satellitbilder och mätning i fält. Resultaten kommer att visa hur svenska glaciärer reagerat på klimatets svängningar under de senaste 100 åren. En information som självklart är viktig inför övervakning av fortsatta effekter av ett förändrat klimat.
Diagrammet visar uppmätt massbalans sedan 1946. Denna serie är den längsta kontinuerliga mätserien över en glaciärs massbalans i världen. Röda staplar visar avsmältningen under sommaren uttryckt i meter vattenekvivalent. De blå staplarna visar snöackumulationen under vintern uttryck i meter vattenekvivalent. De gröna staplarna visar nettobalansen.
Forskningen i Tarfala
När forskningsverksamheten startade i Tarfaladalen för 60 år sedan studerades främst kopplingen mellan säsongsvariationer i klimatet och Storglaciärens massbalans, det vill säga balansen mellan den tillförda snön under vintern och avsmältning av snö- och is under sommaren. Dessa studier syftade till att förstå orsakerna till de stora minskningar i glaciärernas storlek, som man redan då kunde iaktta runt Nordatlantens kuster, på Grönland, Island, Svalbard och i Skandinavien.
Glaciologiska studier med fokus på sambanden mellan klimat och glaciärdynamik har dominerat forskningen i Tarfala och bidragit stort till kunskaper om glaciärers dynamik och dess påverkan på landskapet. Resultat från detaljerade studier av glaciärers rörelse fick exempelvis ett stort internationellt genomslag under 1980-talet.
Klimatet i Kebnekaisefjällen
Eftersom dynamiken bakom naturliga klimatvariationer är relativt okänd, drar vi
nytta av att glaciärer är känsliga för klimatförändringar och kan på så vis rekonstruera även klimatets variationer under olika tidsperioder. Detaljerade studier av hur klimatet varierat i Kebnekaisefjällen under de senaste 1 000 åren görs idag inom ett EU-finansierat projekt "European climate of the last millennium". Här görs en ansats att kvantifiera temperaturförändringarna under en tidsperiod då temperaturen naturligt fluktuerat rejält.
Även förhållandena vid botten av glaciärer har studerats under lång tid. Resultat från sådana studier ökar vår förståelse för hur inlandsisar påverkar landskapet. Informationen efterfrågas i samband med den pågående utredningen om ett säkert slutförvar av svenskt kärnbränsle.
Övervakningsprogrammet, som drivs i Tarfala av Stockholms universitet, omfattar förutom glaciärers massbalans och utbredning även meteorologiska och hydrologiska mätningar samt registrering av permafrostens förändringar.
Modell för avrinning
Vår kunskap om regionala temperaturförändringarna i fjällen blir också allt större, eftersom meteorologiska data samlas in från extremt belägna lokaler i svenska fjällen, i närheten av platser där studier av glaciärer pågår. Tarfaladalen utgör ett högalpint dräneringsområde med hög andel glaciärer vilket gör dalen intressant för detaljerade studier på avrinning och vattenkemi i samband med att glaciärerna minskar i storlek. Mätningar av hela Tarfaladalens avrinning görs kontinuerligt.
Modeller för avrinning, som bland annat används för prognostisering av vattentillgång för kraftutvinning, har vanligtvis svårt att hantera glaciärer i de modellerade dräneringsområdena och Tarfaladalen är det enda högalpina område i Sverige som erbjuder möjligheter till utveckling av sådan modellering.
Vegetation och vatten påverkas
I ett nytt tvärvetenskapligt projekt studerar glaciologer, klimatologier, geokemister och systemekologer effekterna av smältande glaciärer på vegetationen och vattendragens kemi. Dessutom har nya rön om smältvattnets väg i Kebnekaise-glaciärerna bidragit till förståelsen för hur smältvattnet på Grönländska inlandsisen dräneras. Sådan kunskap är nödvändig för att vi ska kunna förutse effekterna av en uppvärmning.
Tarfala forskningsstation drivs av Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms Universitet. Stationen är belägen på 1 130 meter över havet i Kebnekajsefjällen, 27 kilometer från närmaste bilväg! Längst ner i dalen ser man forskningsstationens byggnader.
Foto: Ninis Rosqvist
150 Globenarenor smälta, 500 kvar
Ofta får vi frågan om vi oroar oss för att vi ska förlora våra forskningsobjekt när glaciärerna smälter bort? Visst kan framtiden te sig oroväckande, de senaste årens avsmältning har tydligt märkts och fortsätter uppvärmningen kommer glaciärerna till sist att försvinna. Dock är det mycket is som ska smälta bort och det kommer att ta tid. Mellan 1910 då Storglaciären stod vid de yttre moränerna i dalen och idag, har den smält motsvarande 150 Globenarenor. Innan den har smält bort helt, ska ytterligare 500 Globenarenor smälta bort!
Forskningen och undervisningen vid Tarfala forskningsstation bidrar till en ökad insikt om vår känsliga och föränderliga arktiska högfjällsmiljö. Stockholms universitet välkomnar forskare, lärare och studenter att besöka oss. Vi erbjuder dessutom goda förutsättningar att bedriva såväl forskning som undervisning samt anordna möten i Tarfala. Verksamheten drivs av Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi genom en föreståndare, en forskningskoordinator samt en intendent. Stationen är bemannad från mars till maj, och från juni till september. Under vintern besöks stationen för översyn varannan månad. Många söker de populära säsongsanställningarna som erbjuder utmanande fält- och stationsarbete i en fantastisk miljö.
Author
:
Ninis Rosqvist
är klimatforskare och föreståndare för Tarfala forskningsstation. Hon är verksam vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.
E-mail:
gunhild.rosqvist@natgeo.su.se