Hus bygger vi för att skapa en god innemiljö för dem som ska vistas där. Väggar, golv och tak ska skydda mot vind, kyla och nederbörd samt medverka till att byggnadens innemiljö har lagom temperatur, blir fri från drag och störande buller. Regnvatten och markfukt, snö och is ska hindras från att komma in i konstruktionerna och orsaka skador som kan störa innemiljön.
Fönsterbleck med motfall.
Fukt medverkar till att material bryts ner. Många material, som utsätts för fukt, kan angripas av bakterier, mögel och röta. Andra material kan korrodera. De flesta material ändrar form till följd av fukt. Fuktskador kan leda till allt från missfärgningar och måttliga dimensionsförändringar till materialkollaps och ohälsa. Eftersom väggar, golv och tak skiljer inne- och uteklimatet åt, kommer de yttre delarna att utsättas för nederbörd samtidigt som det sker en fuktvandring inifrån och ut. Detta kan leda till kondens och bidra till att delar av konstruktionen blir fuktig.
Enkla regler
Vid utformning av byggnadsdelar måste man ta hänsyn till alla fuktkällor och välja material som tål den miljö de utsätts för. Följande principer bör tillämpas vid projektering av en fuktsäker byggnad:
• Värmeisolera utvändigt
• I en flerskiktsvägg ska det mest ångtäta materialet sitta invändigt
• Aldrig flera täta skikt i en konstruktion med fuktkänsliga material
• Skydda känsliga material under lagring och bygge
• Se till att byggfukt kan torka ut innan skador sker
• Tillämpa extra säkerhet: Se till att fukt som kommer in också kan ta sig ut.
Detta kan ske genom:
- ventilerade skikt
- dränerande material
- vattenavledande material
En bra och grundläggande princip är att man ska dimensionera inte bara för vanliga fuktbelastningar som regn, markfukt, diffusion och konvektion utan även för det oväntade. Detta gör man genom en så kallad fuktsäkerhetsprojektering. I en sådan tar man hänsyn till fukt inifrån och utifrån och till fukt som kommer in till exempel i samband med bygget, vid ett läckage eller vid en anslutning som inte var tät. Av fuktsäkerhetsprojekteringen framgår hur fuktigt det kommer att bli i olika delar av konstruktionen och hur lång tid det tar innan inbyggd fukt torkar. Beroende på vilka material som används kan konstruktionen accepteras eller förkastas.
Uteluftventilerad krypgrund och uteluftventilerad vind med lösullsisolering är båda riskkonstruktioner.
Fel i nya hus
Under senare tid har allvarliga fuktproblem i enstegstätade, putsade väggar utan ventilering eller dräneringsmöjlighet kommit i fokus. Konstruktionen för dessa väggar bryter mot grundläggande principer för dimensionering. En vägg får inte ha två ångtäta skikt. Om fukt kommer in mellan skikten har den svårt att torka ut. En bättre princip är tvåstegstätning för att hindra regnvatten att komma in. Använder man enstegstätning bygger den på att vatten aldrig tillåts komma in. Och när så ändå sker kommer det att ta lång tid att torka väggen eftersom både insida och utsida är relativt täta.
"Beprövad lösning" ingen försäkring mot skador
Ökade krav på energihushållning, krav på god komfort samt krav på lägre byggkostnader har drivit fram nya material, nya konstruktioner och system. Förändringar har gjorts i avsikt att hushålla med resurser och energi till rimliga kostnader. Detta har i de flesta fall medfört bra byggnader. Men ibland har det blivit fel.
En putsad fasad demonteras efter att man har fått indikationer på fuktskador inne i väggen.Samtidigt med att kraven på byggnaderna har ändrats har man inte bara utvecklat nya konstruktioner utan även gjort byggnadstekniska förändringar i väl beprövade konstruktioner. Man har inte varit medveten om att ökad värmeisolering eller förändrade ventilationsförhållanden har påverkat risken för fuktskador.
För att få en riskfri konstruktion när det gäller fuktskador måste olika material kombineras på ett korrekt sätt. Här kan det tyvärr ibland gå fel och då uppkommer skador.
Mätare visar på fuktig regel. 
En infästning för markisen kan vara otät.
Ibland kan det dröja länge innan skador inuti en konstruktion upptäcks. Det kan innebära att man drar förhastade slutsatser om att en nyutvecklad lösning fungerar, vilket leder till att många hus hinner byggas med riskkonstruktioner.
Krypgrund och ventilerad vind
Exempel på "beprövade lösningar" som har blivit riskabla byggnadsdelar är moderna krypgrunder och ventilerade vindar.
En uteluftventilerad krypgrund är en riskkonstruktion. I den blir det under vissa tider på året så fuktigt att det växer mögel. Varför har en väl beprövad, traditionell konstruktion blivit en riskkonstruktion?
Otät anslutning vid skärmtak.
I den gamla torpargrunden, som är en äldre variant av krypgrunden, fanns det en viss värmetillförsel från den varma skorstensstocken, detta var positivt och minskade risken för fukt i grunden. Bjälklaget i torpargrunden var även dåligt värmeisolerat vilket gav ett visst värmeläckage som minskade risken för fukt. Grunden ventilerades inte alls under vintern eftersom detta hade lett till golvdrag. Även detta var positivt eftersom grunden inte kyldes ner under vintern.
Påväxt av mögel på blindbotten trots att man har försökt att behandla mot mögel
Fönsterbleck tätat i efterhand.
Dåligt utformat fönsterbleck där vatten kan rinna in.
Nya krypgrunder har, av energihushållningsskäl, förändrats på flera sätt, och alla har ökat risken för fuktskador. För det första har isoleringen i bjälklaget blivit allt bättre. Detta minskar läckaget av värme ner till grunden. För det andra ventileras grunden lika mycket sommar och vinter. För det tredje har värmekällan, skorstensstocken, tagits bort. Alla dessa förändringar har lett till ökad risk för mögelbildning. När varm och fuktig luft kommer in i grunden på sommaren kyls luften av och den relativa fuktigheten stiger, det är inte ovanligt att det till och med blir kondens i grunden. I den gamla torpargrunden blev det aldrig så kallt under vintern och därför fungerade den bättre.
Samma förändringar som har skett i uteluftventilerade krypgrunder har också skett i ventilerade vindar över väl isolerade bjälklag. Även i dessa konstruktioner blir det fuktigt under vissa delar av året, särskilt under vintern. Gamla erfarenheter ställs på ända när ventilationen av vinden, vilken brukar betraktas som en säkerhetsåtgärd för att undvika skador, under vissa förhållanden innebär att fukt tillförs och kondenserar. Riskerna för skador i vindsutrymmen blir allt tydligare ju mer värmeisolering som bjälklagen får. Då kan man inte bara hänvisa till gammal beprövad byggteknik - den gällde för helt andra förutsättningar.
Ytterväggar i våtrum
Väggar bakom kakel i våtrum skyddas av ett tätskikt som i många fall visat sig vara undermåligt. Fukt som läcker in bakom tätskiktet hamnar i en fuktkänslig gipsskiva som kan mögla. Hur kan det ha blivit så? Sannolikt har man valt tätskikt som varit utprovat för en annan konstruktion, exempelvis en vägg av sten som inte är alls lika känslig för skador. Skadeorsaken är att fukten vandrar genom en fukttätning som är mera vattentät än tät för vatttenånga in i en fuktkänslig skiva och hindras från att torka genom att det sitter en tät plastfolie på skivans andra sida. Även i detta fall har man brutit mot principen att inte ha fuktkänsliga material mellan täta skikt. Fukt som kommer in mellan skikten kan inte torka vilket leder till skador.
Author
:
Ingemar Samuelson
är forskare i Byggnadsfysik vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut i Borås som också är medlem i Fuktcentrum.