Tvåhundra liter vatten, det är vad vi svenskar gör av med per person och dygn. De allra flesta får sitt vatten från något av de cirka 4 000 kommunala vattenverk eller så kallade förordnandeanläggningar, det vill säga privata täkter som betjänar många människor eller livsmedelslokaler.
En bra vattenförsörjning är en hörnsten i ett väl fungerande samhälle. Kranvatten används bland annat som dricksvatten, för hygieniska ändamål som bad, tvätt och toaletter samt till brandsläckning. Som samhällsfunktion karaktäriseras vattenförsörjningen av att den är storskalig och komplex. Samtidigt måste den vara robust nog för att fungera tjugofyra timmar om dygnet, dag efter dag, månad efter månad, år efter år.
Vårt viktigaste livsmedel
Dricksvatten brukar kallas vårt viktigaste livsmedel. Bra dricksvatten är också en förutsättning för att övrig livsmedelsindustri ska fungera, till exempel bryggerier, mejerier och slakterier.
Ungefär hälften av vårt vatten kommer från ytvattentäkter, sjöar och vattendrag, och hälften från underjordiska magasin, grundvatten. Ytvatten måste alltid beredas, renas, eftersom det naturligt innehåller mikroorganismer, förmultnade växtdelar och partiklar.
EU-regler genom Livsmedelverket
Kvalitetskrav och andra regler om dricksvatten tas fram gemensamt av medlemsstaterna inom EU och införlivas i svensk lagstiftning bland annat av Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets regler gäller för storskalig dricksvattenförsörjning, till exempel kommunalt dricksvatten, och för dricksvatten som används i kommersiell och offentlig verksamhet, till exempel på skolor, sjukhus och i livsmedelsföretag.
Reglerna gäller inte för enskilda brunnar. Vatten från den egna brunnen ansvarar brunnsägaren således själv för.
Myndighetskontroll av dricksvatten utförs lokalt av kommunerna och samordnas regionalt av länsstyrelserna. Livsmedelsverket samordnar kontrollen nationellt, vilket bland annat innebär att vägleda och informera.
Starthjälp till kommunerna
"Starthjälpen" är ett projekt som Livsmedelsverket genomför för att öka säkerhet och beredskapen inom kommunal vattenförsörjning. Syftet är att ge kommunerna och VA-verksamheten inspiration, kunskap och förutsättningar för att gemensamt arbeta vidare med krisberedskapsfrågor och sårbarheten i vattenförsörjningen. Till och med mitten av 2007 har över 230 kommuner fått starthjälp.
För att säkerställa försörjningen av mikrobiologiskt säkert dricksvatten behövs både väl skyddade råvattentäkter och effektiva mikrobiologiska säkerhetsbarriärer i beredningen. Barriärer som förmår reducera halten av patogener i råvattnet till tolerabla nivåer. Dessutom måste distributionsanläggningen vara konstruerad och underhållas på ett sätt som förhindrar direkt kontaminering till ex exempel genom baktryck eller läckage av förorenat vatten. Rutinerna för att åstadkomma detta bör så långt det är möjligt vara grundade på principerna för "Hazard Analysis of Critical Control Points".
I stort sett alla patogener som kan förekomma i avlopp och gödsel skulle också kunna dyka upp i råvattnet. Detta talar för att effektiva riskförebyggande åtgärder inte kan utlösas selektivt och vid misstanke, utan bör vara generella och kontinuerligt verkande.
Har Sverige bra dricksvatten?
Generellt sett och särskilt i ett internationellt perspektiv har vi bra kommunalt dricksvatten. Vi har gott om vatten och har inte varit tvungna att, som i många andra länder, använda förorenade sjöar, vattendrag och grundvatten till dricksvattenförsörjningen.
Det är dock inte ovanligt med estetiska eller tekniska kvalitetsproblem. Vattnet kan till exempel vara färgat, grumligt, lukta och smaka illa, eller vara aggressivt och angripa ledningsmaterial och ge järnutfällningar. Denna typ av problem i kommunalt dricksvatten ska konsumenterna inte behöva acceptera och det finns krav i Livsmedelsverkets dricksvattenregler att kvalitetsproblemen måste åtgärdas.
Mindre vanligt är problem som kan ha betydelse för hälsan. De är oftast tillfälliga och handlar om bakterier i dricksvatten från vattenverk eller bakterietillväxt i begränsade delar av ett dricksvattennät.
I små grundvattenverk kan det även finnas problem med kemiska ämnen i vattnet, till exempel radon eller fluorid. Förekomsten av ämnena kan ha naturliga och geologiska orsaker.
Dåligt skydd mot terrorister
Om man med bra vatten också menar bra säkerhet mot oförutsedda händelser och problem i dricksvattenförsörjningen, till exempel terrorhandlingar, och därmed bra skydd av våra vattentillgångar, kan situationen vara sämre i Sverige än i jämförbara länder. Förklaringen kan vara att vi i Sverige varit "bortskämda" med stor tillgång till bra vattentäkter, så att vi inte har tyckt att det har varit nödvändigt att prioritera säkerhetsaspekter och god beredskap inom detta område. För att säkerställa försörjning med dricksvatten av god kvalitet i framtiden är det dock viktigt att dessa frågor prioriteras.
Forskningsbehov
Generellt sett behöver vi mer kunskap om hälsoeffekter av många mikroorganismer och kemiska ämnen som kan förorena dricksvatten. Det behöver även utvecklas förbättrade och billiga reningsmetoder för små, enskilda vattentäkter. Hit kan även räknas avsaltning av havsvatten.
Konsekvenserna av klimatpåverkan kan börja förutsägas, men det finns fortfarande en stor kunskapslucka med potentiellt nya utmaningar i arbetet för säkra livsmedel, inklusive dricksvatten. Speciellt intresse har under senare år riktats mot de gifter som blommande alger kan avge.