Skoglig magister Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, har i ett fältförsök utanför Vindeln i Västerbotten undersökt hur kvävetillförsel, i form av skogsgödsling eller kvävedeposition från luften, påverkar de ekofysiologiska processer som inverkar på markvegetationens sammansättning i en boreal skog. Hon har kommit fram till att ökad kvävetillgång leder till att husmossa förändrar sin biokemi och minskar i utbredning. Gräset kruståtel klarar betydligt bättre än blåbärsris att ta upp det extra kväve som tillförs via kvävedeposition och skogsgödsling. Gräset ökar därför i utbredning på blåbärsrisets bekostnad, framgår det av avhandlingen.
Kvävetillförseln leder också till ökad förekomst av två naturliga fiender till blåbär, nämligen larven Operophtera spp och parasitsvampen Valdensia heterodoxa. Deras utbredning har stor betydelse för hur mycket blåbärsris och kruståtel det finns på olika lokaler i skogen.
En ökad kvävetillgång leder däremot inte till att växter förändrar sin preferens för olika kväveformer eller nedreglerar sitt kväveupptag.
Literature:
Doktorsavhandlingen har titeln Nitrogen enrichment of boreal forest – implications for understory vegetation.