Sustainability Issue #2 april 2011

I den utvärdering som gjorts av de senaste tio årens svenska satsning på forskning om biologisk mångfald, ropas det återkommande efter mer tvärvetenskap och länkningar mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap. Och visst är det angeläget att integrera olika vetenskapliga discipliner, angreppssätt och metoder för att öka kunskapen om hur vi skall kunna bemästra förlusten av biologisk mångfald, men ropen på tvärvetenskap är alltför välbekanta. Retoriken har hörts många gånger tidigare - varför har detta inte gett mer avtryck i praktiken?

En del har förstås hänt. Inte minst har forskningsstiftelsen MISTRA med sin fokus på problembaserade ansatser genererat erfarenheter från disciplinöverskridande samverkan inom svensk biologisk mångfaldsforskning. Vi kan också finna lärdomar utanför landets gränser, och behöver inte gå längre än till Norge för att hitta intressanta tvärvetenskapliga forskningsarbeten inom programmet Landskap i endring (Norges forskningsråd). Frågan, som håller sig kvar, är dock varför det tycks som om man många gånger börjar om från basala nivåer, och varför utvecklingen av tvärvetenskapliga forskningsansatser och metoder verkar gå så långsamt. Tyder det inte på att det finns något problematiskt i den grundläggande synen på tvärvetenskap, med implikationer för hur forskningen tar form?

En central förutsättning, för att komma längre med sammansmältningen av olika ingångar på forskning om biologisk mångfald, är accepterandet av att det finns avgörande skillnader mellan å ena sidan naturvetenskap och å andra sidan humanvetenskap (samhällsvetenskap och humaniora). Dessa skillnader innebär bland annat att tvärvetenskap inte kan ske enbart på naturvetenskapens villkor och att lösningen inte heller ligger i att det ena perspektivet absorberar det andra genom att med ”helhetssyn” som täckmantel mer eller mindre oreflekterat överföra biologins angreppssätt, analytiska koncept och metoder på det mänskliga samhället. Kommentarer som ”samhällsvetare måste lära sig mer om ekologi” eller ”det måste gå att räkna på” speglar inställningar som knappast underlättar tvärvetenskap.

Skillnad på folk och fä

I sin bok Spelets regler i vetenskapens hantverk gör Janken Myrdal en grundlig genomgång av utvecklingen av de olika vetenskapliga traditionerna. Hans och andras huvudbudskap är att människans medvetna tankar och handlingar innebär en avgörande skillnad mellan studier av växter och djur och studier av det mänskliga samhället. Fenomen som fantasi, samvete, ideologi, livsåskådning och planering har inte sina direkta motsvarigheter hos andra levande organismer. Den samlade kunskapen inom humanvetenskaplig forskning visar att den kausala logiken (orsak och verkan), som är en utgångspunkt inom stora delar av den naturvetenskapliga forskningen, i många stycken inte är överförbar på det mänskliga samhället på grund av människans komplexitet. Det mänskliga tänkandet rymmer en dubbeltydighet och motsägelsefullhet eftersom vi har många ambitioner och intressen.

Varg politisk fråga

Vad, som ofta skiljer ett humanvetenskapligt angreppssätt inom biologisk mångfald från en naturvetenskaplig, är placeringen av den studerade frågan i ett bredare samhälleligt sammanhang. Den heta frågan om vargens existens inom Sveriges gränser blir exempelvis då mer än en fråga om genetik och ekosystemfunktion, och ses i relation till rennäring, fäboddrift och andra former av naturbete, löshundsjakt, friluftsvanor, upplevd egenmakt i glesbygden etc. Det innebär vidare att det inte finns något vetenskapligt svar på frågan om Sverige skall ha varg eller inte, utan vad vetenskapen kan göra är att utveckla kunskapsunderlaget om förutsättningarna för rovdjursförvaltning. Prioriteringen mellan olika samhälleliga kvaliteter och målsättningar är en fråga för det politiska systemet.

Argumentationsamfibie

Ebba Lisberg Jensen har kallat ’biologisk mångfald’ för en ”argumentationsamfibie”, och syftar då på det biologiska perspektivets privilegium att göra problemformuleringar inom naturvården. Ser man exempelvis på en fråga som friluftsliv, vilken sedan början av 2000-talet sorteras in i naturvårdspolitiken, kan det konstateras att den inom Naturvårdsenheten på länsstyrelsen för Sveriges befolkningsmässigt största län (Västra Götaland), inte finns någon med särskild kompetens i friluftsfrågor utifrån ett humanvetenskapligt perspektiv för arbetet med rekreation, upplevelsevärden och därtill relaterade intressekonflikter.

För att veta hur vi skall kunna motverka förlusten av biologisk mångfald behöver vi dels forskning, som inriktas på att lösa problem, vilka identifieras inom rådande strukturer. Dels forskning, som granskar rådande institutionella maktrelationer och analyserar hur problemen formuleras samt effektiviteten i centrala begrepp. Det kan exempelvis innebära att samtidigt, som man försöker mäta och beräkna värdet av ekosystemtjänster, prövar och kritiskt granskar möjligheter, begränsningar och problem med begreppet ekosystemtjänster. Tvärvetenskaplig forskning kräver särskilda kompetenser och arbetsprocesser med tid för utveckling av gemensamma ansatser, återkommande feedback mellan olika delprojekt samt arbete med syntetisering av de resultat som åstadkommits. Mycket talar för att utvecklingen av tvärvetenskaplig forskning kräver särskilda utlysningar och riktade medel, för att inte komma till korta i traditionella bedömningar av projektansökningar.

• Tell a friend
• Like
• Push Delicious Digg

Back issues

Conferences