När man talar om hur stora rovdjur påverkar andra arter så handlar det ofta om direkta effekter på bytesdjur som älg, ren och rådjur. Ibland talar man också om indirekta effekter på växter som bytesdjuren äter, till exempel hur varg ibland kan reglera en hjortdjursstam så den hålls på en låg nivå, vilket indirekt kan gynna trädplantors etablering och tillväxt. Däremot talar man inte lika ofta om hur stora rovdjur påverkar mindre rovdjur och vilka följdeffekter det har. Men rovdjur kan konkurrera med varandra om såväl föda som revir. Tidigare forskning har till exempel visat att lodjur ibland dödar rödräv, men att lon inte äter rävarna den dödar i alls samma utsträckning som rådjuren den river. Det kan tyda på att lon dödar räv för att bli av med en konkurrent, snarare än för att den behöver föda. Räven kan ju komma och snylta på lodjursrivna rådjur.
Så hur påverkar lodjur egentligen en rävstam? Å ena sidan kan räv gynnas av att lodjur lämnar rådjurskadaver efter sig, men å andra sidan dödar lodjur räv. Dessutom kan man tänka sig att lons effekt på räv beror på lostammens storlek. Den kan påverkas av jakt, men också av tillgången på bytesdjur, som i sin tur beror på klimatet. Vidare skulle lon, genom att påverka rävstammen indirekt, kunna påverka en rad andra arter. Räv kan nämligen i sin tur reglera bland annat mängden skogshare, fälthare, skogshöns och mård.
Lodjuret i Sverige
I början av 1800-talet fanns en fast lostam i hela Sverige, med undantag av Skåne där lodjuret var utrotat samt norra Lappmarkerna som låg norr om lons dåtida utbredningsgräns. En omfattande förföljelse fick stammen att minska kraftigt. När lodjuret fredades 1928 fanns det bara kvar lokalt i Norrland. Idag finns omkring 1500 lodjur och återkoloniseringen av södra Sverige pågår fortfarande. Påverkar då lons återkomst räven och dess bytesdjur, och varierar effekten av lo i så fall med klimatvariationer från söder till norr?
Påverkan på rödräv och hare
För att svara på frågan, hur lo påverkar räv och hare samt vilken effekt klimatet har, inleddes ett samarbete med finska forskare. I Finland pågår sedan 1989 ett storskaligt viltövervakningsprogram som gör det möjligt att undersöka förändringar i olika arters antal och utbredning. Varje vinter inventerar finska jägare omkring 900 ”vilttrianglar” spridda i de finska skogarna. En vilttriangel är en 12 km lång sträcka i skogen, formad som en triangel, och jägarna räknar hur många spår av olika arter som korsar sträckan.
Lodjurets historia i Finland liknar den svenska. Lon var nära att utrotas på 1950-talet, men den återetablerade sig i östra Finland på 60-talet. På 1990-talet ökade såväl antal som utbredning med en återkolonisering mot sydväst. Vi analyserade utbredning och populationstrender för lo, räv och skogshare, och undersökte samtidigt om arternas effekt på varandra varierade med klimatet. Fokus låg på södra Finland, eftersom lodjur är ovanliga i norr, där förvaltningsmålet är att hålla stammen på en låg nivå för att hålla nere lons angrepp på ren.
Inom vårt studieområde var alla arterna generellt sett vanligare i skogar med hög produktivitet, det vill säga där klimatet var relativt milt. Men det fanns färre rävar än förväntat i förhållande till graden av produktivitet där det var gott om lo, samtidigt som det fanns färre harar än förväntat där det var gott om räv. Dessutom var trenderna för lo- och rävstammen kopplade till varandra: där lon ökade mest, minskade räv mest. Resultaten visar att lodjur har en negativ nettoeffekt på räv, och därigenom en indirekt positiv effekt på mängden skogshare. Detta trots att lodjur själva äter hare, men de äter totalt sett färre harar än de rävar de dödar skulle ha gjort.
En jämförelse av två delområden där lostammen hade olika status visade att lodjuret påverkade ekosystemets struktur, det vill säga den relativa mängden räv och hare. I nordöst, där det var relativt gott om lo, var rävstammens storlek oberoende av skogens produktivitetsnivå. Det tyder på att lo reglerade rävstammen på en jämn låg nivå, vilket i sin tur fick till följd att mängden hare styrdes av skogens produktivitet. I sydväst var lostammen relativt svagare. Där berodde rävstammens storlek istället på produktivitetsnivån, det vill säga på faktorer som klimat och bytesdjurstillgång. Dessutom fanns färre harar än förväntat i förhållande till produktivitetsnivån, vilket tyder på att rävstammen höll ner mängden hare.
Småvilt verkar gynnas
Vår studie visar att stora rovdjur kan ha en positiv effekt på populationen av vissa bytesdjur, genom att de stora rovdjuren reglerar antalet andra rovdjur, som finns på en lägre nivå i ekosystemet. Det innebär att lodjurets återkomst kan påverka viltarter på olika sätt. Även om lo kan ha en negativ effekt på exempelvis rådjurspopulationen, så kan småvilt gynnas genom att antalet rävar minskar. Effekten kan dock variera beroende på klimatförhållanden, och lodjurets återkomst kan få större effekt på rävstammens storlek där klimatet är relativt milt.
Author
:
Bodil Elmhagen
är forskarassistent i zoologisk ekologi, Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Literature:
Elmhagen B, Ludwig G, Rushton SP, Helle P, Lindén H. 2010. Top predators, mesopredators and their prey: Interference ecosystems along bioclimatic productivity gradients. Journal of Animal Ecology 79: 785–794.