Det var en jäktad miljöminister som tog emot Miljöforskning en sen eftermiddag i början av februari. Många möten med aktuella frågor, som ropar på handlingskraft, står på Lena Eks agenda. Politiska beslut behöver dock grundas på kvalificerad kunskap, menar hon.
Vilka insatser krävs för att Sverige ska vara utan nettoutsläpp av växthusgaser år 2050? Den frågan bearbetar du nu med hjälp av representanter från forskning, näringsliv och miljöorganisationer. Vad har detta gett än så länge?
Dels har vi EU-målen som är väldigt viktiga. Dem har vi inte några problem med att klara. Dels har vi de svenska målen, som är tuffare med en 40-procentig minskning till 2020 och nettoneutrala utsläpp 2050. Naturvårdsverket tar nu fram en färdplan, som visar på problem med sektorerna jordbruk och industri. Vi arbetar med en grupp av forskare och representanter från näringslivet för att hitta lösningar. Det är viktigt att hålla ett samlat grepp om utvecklingen. Forskning som ger ny kunskap betyder oerhört mycket och är nyckeln i detta sammanhang. Ny teknik och innovationer är nödvändiga för att vi ska klara klimatmålen. Men det behövs också forskning om ekosystemens tillstånd och förmåga att klara påfrestningar. Dessutom måste forskarna själva ta en mer aktiv del i samhällsdebatten och föra fram sina resultat. Annars blir det svårt att hitta rätt politik!
Hur ser du på hoten mot biologisk mångfald? Vilken forskning kommer att prioriteras på det området?
- Detta är jätteviktigt att ta tag i och jättesvårt! Vi har en hotsituation med utarmning av ekosystemen. Men vi har också en möjlighetssituation. Jag tänker på Biomimicry. Alltså om man exempelvis ska ta fram ett starkt klister så tittar man inte på olika kemikalier, som kan åstadkomma detta utan man tittar på vilket djur, som har det starkaste klistret. Och försöker sedan efterlikna detta. Är det musslor som klistrar fast sig vid ett berg eller en spindel som bär sin egen vikt plus bytets vikt upp och ner i taket? Ju mer kunskap vi får om naturen desto större blir möjligheterna att kunna härma naturens egna processer. Det är jättespännande tycker jag. Det är viktigt att klara den biologiska mångfalden i våra olika naturtyper som hav, skog, fjäll, våtmarker av flera skäl. Formas stöder mycket viktig forskning på detta område.
Under tidigare år har Formas fått öronmärkta pengar till just biologisk mångfald. Kan det komma extra pengar till Formas för att stödja mer forskning på området?
– Det finns olika åsikter om detta. Vi håller just på och tittar på den samlade situationen. Jag är stark försvarare av Formas och Mistras verksamheter och den forskning som får stöd den vägen. Jag tycker att det är viktigt att den finns. Men det finns ju också viktig forskning som stöds från Vetenskapsrådet. Vi går nu in i förhandlingar inför forskningspropositionen och jag kommer att försvara den forskning som finns på miljöområdet. Den har ett oerhört gott internationellt anseende och betyder väldigt mycket för den svenska konkurrenskraften.
Sverige är ordförande i Arktiska rådet 2011-2013. Främsta prioriteringar handlar om hur miljön och samhällen reagerar på de förändringar som sker i Arktis. Ett stort forskningsprojekt kommer att ledas av Stockholm Environment Institute (SEI) och Stockholm Resilience Centre (SRC). Vilka frågor behöver projekten ge svar på för att stärka dina möjligheter att agera politiskt?
- Vi får reda på mer och mer om hur betydelsefullt Arktis är. Förståelsen för betydelsen av att veta mer om Arktis ökar hela tiden. Det finns ett enormt behov av ny kunskap om Arktis och om områdets resiliens men också om issituationen, havsströmmar, vindmönster, osv. Jag blev ganska förskräckt för några år sedan, när jag hörde att man hittat bromerade flamskyddsmedel i systemen däruppe; både i isbjörnsungar och i fisk. Det visar att jorden är ett system och att allting hänger ihop.
- Tyvärr är det otroligt svårt att förhandla om frågor som rör Arktis. Kontinenten är uppdelad i olika regioner till olika länder. Och det blir inte bättre av att två supermakter är inblandade. Jag försöker skapa förståelse hos de andra länderna i Arktiska rådet för att vi har en känslig miljö och att vi behöver gemensamma internationella avtal. Jag grubblar mycket på hur vi ska hantera de här frågorna. Nästa vecka möter jag USAs klimatförhandlare och Hillary Clinton i ett projekt, som jag lyft från forskarnivå till politisk policynivå, där jag hoppas att vi ska hitta gemensamma åtgärder mot småskaliga klimatföroreningar, framför allt sotnedfall. Grunden för att komma framåt är förbättrad kunskap. Det är därför jag har stora förhoppningar på SEI:s rapportering. Det är mycket lättare att komma vidare i förhandlingarna om man har en gemensam kunskapsgrund.
När jag intervjuade Andreas Carlgren 2008 ville han prioritera havsmiljön och önskade sig samma samspel mellan forskning och politik på detta område, som sker med stöd av FN:s klimatpanel. Hur har det gått med det? Och hur prioriterar du havsmiljön?
- Havs- och vattenfrågorna hör till mina prioriteringar. Havs- och vattenmyndigheten finns nu på plats och har hittat sina verksamhetsformer. Det ser väldigt spännande ut. I Sverige har vi tuffa miljömål på området. Internationellt finns ett stort intresse. Finland har bestämt sig för att kopiera det här receptet med att samla alla frågor som rör hav- och vattenmiljö i en myndighet.
- Så jobbar vi ju också mycket med Östersjöfrågorna inom HELCOM (Helsingforskommissionen) . Där finns fördelen att det handlar om den regionala nivån, där flera länder är inblandade.
- Jag har också besökt BONUS, det här stora forskningsprojektet inom EU som rör Östersjön. I EU-parlamentet förhandlade jag fram pengarna till BONUS andra period strax innan jag slutade. Jag försöker följa havsfrågorna och titta på vad som händer. Det är ett svårt område. Hela tiden upptäcks nya ”hotspots” i Ryssland med föroreningar som rinner rakt ut i Östersjön. Frågan om en FN-panel för havsmiljöfrågor liknande den som finns för klimatet blir en viktig fråga i förhandlingsarbetet inför Rio-konferensen om hållbar utveckling.
Kraftfulla ansträngningar måste göras för att minska exponering av hälsofarliga kemiska ämnen. Att få bort hormonstörande ämnen är en viktig prioritering för regeringen, sa du vid Kemikalieinspektionens årliga konferens Forum för Giftfri miljö, där temat var ”Skydda barnen bättre”. Du konstaterade att det behövs mer forskning på området. Vilka forskningssatsningar kommer den närmaste tiden?
När det gäller Giftfri miljö så har Kemikalieinspektionen redan fått ökat anslag för att ta fram mer kunskap om vilka kemikalier som ingår i konsumentprodukter och vilken skada de kan göra. För att ta fram bättre politiska strategier behöver vi veta mer . Ett annat viktigt område är nanoteknik. Där behövs också mer kunskap. Andra aktörer för att ta fram ny kunskap på området giftfri miljö är Delegationen för Hållbara städer och Avfallsutredningen. Jag förhandlade i EU om att föra EU:s kemikaliedirektiv i hamn. Där försökte jag förstärka direktivet ända fram till konsumenterna, med endast liten framgång. Det blir nu intressant att arbeta vidare med detta som minister.
Städerna växer så det knakar i Sverige och framför allt utomlands. Tilltagande luftföroreningar hotar människors hälsa i stigande grad. Halten små farliga partiklar är hög i Stockholm. En annan hälsofarlig ”miljöförorening” är det ökande bullret. Forskning visar på samband mellan högt blodtryck och trafikbuller. Vad kan en svensk miljöminister göra åt detta?
- Bullerfrågan - där finns det regler så där ligger en stor del av lösningen på klok stadsplanering. Detta går sin gilla gång. Det är mer bekymmersamt på partikelsidan. Kommissionen säger att svavelutsläppen från sjöfarten orsakar 50 000 för tidiga dödsfall i Europa. Jag har tittat på Wärtsiläs nya teknik med katalysatorer som får ner partikelhalten långt under gränsen för hälsofarlig nivå. Detta är ett lyckat exempel på att forskning och innovation betyder oerhört mycket. I Umeå, där man i centrum tidvis överskrider gränsvärdena, har kommunen i samarbete med ett teknikföretag byggt om traditionella bussar på en linje till eldrift. Och strax såg man en klar minskning av partikelhalten i centrum. Också detta exempel på hur forskning och utveckling kan bidra till att minska skadligt höga nivåer av partiklar i utomhusluften.
- Sedan handlar det ju om trafikplanering också. Stillastående köer är förödande ur luftkvalitetsperspektiv. Nu finns en kombination av åtgärder som vi behöver titta på. Väldigt mycket finns tillgängligt men behöver plockas in i olika verksamheter. Jag tänker på Volvo och Scania som planerar för nya fordon med ny teknik samtidigt som de tar helhetsgrepp i systemfrågor.
- Forskning visar att högt partikelinnehåll i inandningsluften är farligare än vi trott. Jag försöker hålla en stadig blick på de här frågorna både när det gäller forskning och innovation men också när det gäller politiska beslut i Sverige och EU och globalt. Det är mycket jobb med detta, men där finns också stora möjligheter att göra något riktigt bra! Jag får sådan energi när jag träffar dem som jobbar med forskning och utveckling på det här området! Jag känner mig också som en coach för svensk konkurrenskraft. För det är de nya jobben som kommer med de här nya produkterna.
Author
:
Birgitta Bruzelius
Chefredaktör