Den här typen av ekonomi kan möta kraven på hållbarhet ur såväl ett miljömässigt som socialt och ekonomiskt perspektiv. Bioekonomin surfar på en ny våg inom vetenskaplig kunskap och teknisk kompetens som kan utnyttja biologiska processer. Där har vi betydande framsteg att vänta under de kommande decennierna.
För Europas del råder en optimism om den nytta som är förknippad med den växande bioekonomin. Här finns också en del inbyggda risker. Men om bioekonomin utformas och används med hållbarhet som ledstjärna kan många risker undvikas, och Europa kan dra full nytta av nyttigheterna i en hållbar och konkurrenskraftig bioekonomi.
Aktörer tolkar olika
Det är uppenbart att bioekonomi tolkas på olika sätt av den mångfald av aktörer som är direkt eller indirekt knutna till konceptet. Det är därför synnerligen viktigt med en öppen och konstruktiv dialog för att främja bioekonomins framväxt i Europa.
Inom bioenergi är det grundläggande att använda naturliga insatsvaror som kräver minimalt med energi och som genererar minimalt med avfall. Det material som kasserats under en process ska ju användas som insatsvaror i en annan process.
När det gäller bioekonomi är nyckelkomponenterna bioteknologi och bioraffinaderi. Bioenergi och biobränslen för transport är viktiga resultat av bioekonomi, men samtidigt förväntas också att det ska utvecklas en rad biobaserade produkter, som till exempel kemikalier, mat och djurföda, pappersmassa och textilier.
Bioraffinering
Ett koncept som förvaltar och tillvaratar värdet från biomassaresurser. Liksom oljeraffineringen producerar en mängd olika slags bränslen och produkter från olja, innebär bioraffinering en integrerad produktion av energi, bränslen och kemiska produkter från biomassa.
Bioteknologi
Vetenskapen om att använda levande organismer för att producera varor och tjänster. Det omfattar manipulerande och modifierande organismer för att skapa nya och praktiska tillämpningar, särskilt för jordbruk och olika industrier.
Optimism och oro
När man ser på bioekonomins positiva och negativa följder, måste man skilja på nuläget och den närmaste framtiden å den ena sidan och, å den andra sidan, en situation på lång sikt som bygger mer på visioner och idéer. Bioekonomin är de facto en av de äldsta sektorerna (inklusive alla industrier och ekonomiska aktiviteter som producerar, förvaltar och exploaterar biologiska resurser, som jordbruk, mat och skogsbruk), men livsvetenskaperna och bioteknologin har omvandlat den till en av de nyaste sektorerna.
Synen på bioekonomins potential varierar från stor optimism om en industriell revolution till stark oro för en negativ påverkan, särskilt när det gäller jordbruk och matproduktion. Det finns dessutom en växande kunskap som är relaterad till konceptet bioraffinering (och bioteknologi) och som försöker snabba på utvecklingen av bioraffinaderier i Europa, men det råder fortfarande stor ovisshet om vilka möjligheter och vilken påverkan som hör ihop med bioraffinering.
Stärk engagemanget
Krafter som driver respektive hejdar bioekonomi möts på ett komplext sätt, särskilt mellan globala, europeiska, nationella och lokala nivåer. För att utvecklas, behöver därför bioekonomin en effektiv förvaltning, bättre samarbete mellan discipliner och sektorer, en engagerad allmänhet och engagerade nyckelaktörer samt starka band mellan forskning, innovation och implementering. För att stimulera den europeiska bioekonomin finns ett speciellt behov av en mer integrerad policy med stark betoning på engagemang och samarbete.
Ökad information och kommunikation om bioekonomi går inte direkt att översätta till allmän acceptans. Tvärtom, kommer troligen bioekonomins framgång (eller misslyckande) bero på engagemang bland allmänhet och intressenter, när det gäller att formulera såväl riktlinjer som specifika projekt. Man behöver utveckla ett stabilt "landskap" för bioekonomin i Europa, och då kan konceptet konsumentmedborgare komma till pass. Å ena sidan behöver bioekonomin marknadsföras till "konsumenter", och å andra sidan behöver bioekonomins tillskyndare aktivt engagera "medborgare" i processen med att planera och använda bioekonomi.
* “It's the economy, stupid!” är ett uttryck som spreds under Bill Clintons presidentkampanj mot George Bush under 1992. Det syftar på att det skulle vara bättre att välja Bill Clinton, eftersom Bush ansågs inte ha tagit upp ekonomifrågorna på ett adekvat sätt. I vår tid, år 2012 , har det blivit aktuellt att säga "Det är ju bioekonomin, dumskalle!", vilket skulle innebära att man noggrannare behöver uppmärksamma och granska de möjligheter och risker som är förknippade med en expanderande bioekonomi.
Författare
:
Kes McCormick
är forskarassistent vid Internationella miljöinstitutet, Lunds universitet. Hans forskningsprojekt "Den framväxande bioekonomin: Undersöka betydelsen av kommunikation och intressenters deltagande" 2010 - 2013 stöds av Formas.
Litteratur:
Bio-economy Technology Platforms (BECOTEPS). 2011. The European Bioeconomy in 2030: Delivering Sustainable Growth by Addressing the Grand Societal Challenges.
Available at: http://www.epsoweb.org/
European Association for Bio-industries (EUROPABIO). 2010. Building a Bio-based Economy for Europe in 2020.
Available at: http://www.europabio.org/
European Commission (EC). 2011a. Bio-based Economy for Europe: State of Play and Future Potential. Part 1 on the Online Consultation.
Available at: http://ec.europa.eu/
European Commission (EC). 2011b. Bio-based Economy for Europe: State of Play and Future Potential. Part 2 on the Positions Papers.
Available at: http://ec.europa.eu/